Tid för te
En kall vinterkväll är en varm kopp te under en mysig filt svårslaget. Vilken tur att drycken inte längre enbart är en lyx för de rikaste!
Te har varit trendigt åtminstone sedan 600-talet när det under Tangdynastin blev Kinas nationaldryck. Ungefär samtidigt spreds drycken till Japan, men där dröjde det ytterligare några hundra år innan den blev riktigt populär. I Europa började vi dricka te på 1600-talet, men det var då en lyx bara för de rikaste.
På 1700-talet, när teet blivit mer populärt, försökte den svenska botanikens superstjärna Carl von Linné odla te i Uppsala. De försöken slutade dock utan framgång när plantorna, som mödosamt hämtats hem från Asien av Ostindiska kompaniet, dog. Teplantan Camellia Sinensis, som tros ha sitt ursprung någonstans i gränstrakterna mellan Burma och den kinesiska provinsen Yunnan, klarade helt enkelt inte det svenska klimatet.
Olika tesorter
Sencha är det typiska japanska gröna teet som finns både i bladform och som tepulver. Sencha får växa i fullt solsken fram till skörden till skillnad från det japanska Matchateet som får växa i skugga.
Darjeeling är ett område i Indien som är känt för sitt te som vanligen är svart, även om det också finns i form av oolongte och grönt te. Teerna från Darjeeling brukar delas upp i olika grupper beroende på när de plockas. Finast är den så kallade first flush som plockas i mars. 
Earl Grey är ett te smaksatt med bergamottolja eller -arom. Traditionellt görs blandningen på svart te, men i dag finns även grönt te smaksatt med samma olja.
Lapsang Souchong är ett svart te som röks i en korg över öppen eld. Det gör att teet får en rökig smak som hjälper till att dölja att teet görs av grövre blad som inte passar lika bra i annat te.
Rooibos kallas ofta för rött te men kommer inte från tebusken. I stället används blad från den sydafrikanska rooibosbusken. Till skillnad från te innehåller rooibos inget koffein.
Exakt när och hur människor började dricka te är inte känt. Kinesiska legender beskriver den vise mannen Shennong som dryckens uppfinnare. Han har många innovationer på sitt mytiska cv, och sägs även ligga bakom uppfinningar som hackan, plogen och yxan.
Läs även: Råd & Röns test av grönt te
Te användes först som medicin. Enligt myten dog Shennong när han under sitt experimenterande med medicinalväxter ätit en giftig gul blomma och inte hunnit dricka motgift i form av te i tid.
År 780 skrevs den första boken om te. Bokens kinesiska titel, Chajing, betyder ungefär teklassikern, och den översattes först nyligen till svenska. I boken beskrivs teets historia samt hur teet ska odlas, tillredas och drickas.
Fyra färger av te
Vitt
Det vita teet torkas direkt efter skörd och ska inte oxidera. Tebladen behandlas inte heller på samma sätt som annat te efter torkningen och behåller mer av sin ursprungliga form. Tillredning: Bryggs vid 75 °C.
Svart
Tebladen får oxidera, det vill säga reagera med syre, innan de hettas upp för att avbryta reaktionen. När bladen oxiderar ändras både bladens färg och smak. Bladen blir mörkröda och också drycken får en mörk färg. I Kina kallas vårt svarta te för rött te. Tillredning: Bryggs vid 90 – 100 °C.
Grönt
Bladen hettas upp direkt efter skörden och hinner inte oxidera först. Det betyder att den gröna färgen blir kvar och att drycken får en ljus färg när den tillreds. Ofta beskrivs grönt te som nyttigt eftersom det innehåller mer antioxidanter än till exempel svart te. Men när Råd & Rön förra året lät ett laboratorium testa halterna av antioxidanten polyfenol i grönt te var det flera av sorterna som säljs i svenska butiker som bara innehöll små mängder antioxidanter. Tillredning: Bryggs vid 75 – 85 °C.
Blått
Oolongte, eller blått te, är ett mellanting mellan grönt och svart te. Bladen oxideras bara delvis, och beroende på hur mycket hamnar smaken nära grönt eller svart te. Bladen rullas till små bollar. Oolongte produceras endast i Kina och i Taiwan. Tillredning: Bryggs vid 90 °C.