Teknikskolan: Smarta prylar
Begreppet smart används om fler och fler sorters prylar. Med vad det egentligen betyder är ytterst oklart. Vi förklarar varför du ska ta prylarnas så kallade smarthet med en nypa salt.
”Smartheten” i smarta högtalare och andra liknande prylar är lagrad på internet.
Det finns ingen definition eller teknisk standard för begreppet smart, utan det är fritt fram för tillverkare att marknadsföra sina prylar som smart bäst de vill. Mobiler är det vi förknippar mest med begreppet smart. Svenska Ericsson var först ut att lansera begreppet smartphone redan 1998. De första årens smarta mobiler var klumpiga nischprodukter. Det de hade gemensamt med dagens modeller var förmågan att låta användaren tämligen enkelt föra in egen information som kalenderhändelser och e-post. De hade även rudimentära appbutiker. Möjligheten att kunna installera egna appar i mobilen blev det som i mångas ögon var kärnan i begreppet smart vid förra decennieskiftet, när den smarta mobilen slog igenom.
Utvecklingen av tv-apparater har gjort en liknande resa där de flesta modeller på marknaden nu benämns smart-tv. Även här är den största skillnaden mot de ”dumma” tv-apparaterna möjligheten att installera appar. Alla stora tillverkare har en egen appbutik eller använder en variant av Google Play. Det finns mycket färre appar till tv än till mobiler. Appar för sociala medier, spel, väder och liknande gör sig bättre i den smarta mobilen. Det enda av intresse i tv:n är egentligen apparna för strömmande videotjänster, som Netflix och SVT Play.
Nästan alla tv-apparater har numera inbyggda appar.
Många vitvaror marknadsförs numera som smarta prylar. Men det som oftast menas är att de är uppkopplade och att du kan styra dem via mobilen på ett eller annat sätt. En ”smart” diskmaskin som du kan starta från mobilen skulle alltså lika gärna kunna kallas en fjärrstyrd diskmaskin. Ibland tänjer tillverkarna ordentligt på begreppet och låter sina apparater framstå som smarta fast det egentligen bara är en sensor i produkten som anpassar sig efter fast definierade förhållanden. Till exempel en tvättmaskin som ställer in tvättid beroende på hur många kilo tvätt som läggs i trumman.
Ytterligare en definition av smart är de självlärande prylarna. De kommer ihåg hur du har använt prylen hittills och drar utifrån det slutsatser om ditt beteende och dina behov. Ett typiskt exempel är de så kallade smarta högtalarna, som har inbyggd röststyrning. En högtalare med Google som röstassistent använder all data som Google har lagrat om dig. Här kan man göra invändningen att det snarare är Googles tjänster som är ”smarta”, inte den fysiska högtalaren som mest är en mellanhand mellan din röst och Googles data som är lagrad på internet.
