Skadliga ämnen i ekologiskt schampo

Svenskar köper mest kosmetiska produkter, där duschartiklar ingår, per person i hela EU. Tillsammans handlar vi för 20 miljarder kronor, att jämföra med 14 miljarder kronor för knappt tio år sedan. Men kosmetikahyllan kan vara en utmaning för den som vill leva hållbart.
– Det förekommer en hel del som jag tycker är besläktat med greenwashing, säger Carola Lidén, professor emeritus vid Institutet för miljömedicin på Karolinska institutet, KI.

Greenwashing innebär att produkter säljs med miljöargument som inte är helt sanna.

Carola Lidén har forskat länge kring allergier kopplade till ämnen i kosmetika. Hon säger att det är lätt att bli förförd av ord som ”naturlig” och ”ekologisk” om man vill vara en ansvarsfull konsument. 

För kosmetika finns det inga lagar och regler för vad som får kallas till exempel ”eko” eller ”från naturen”, som det gör för livsmedel. Marknadsföringslagen reglerar dock att man inte får sälja produkter med falska miljöargument. Men gråzonen är stor. Konsument Göteborg undersökte för några år sedan 29 ”ekologiska” eller ”naturliga” produkter och i nio av dem fann de ämnen som Naturskyddsföreningen listar som allergiframkallande. Och en studie som gjordes på KI visade att det inte är några större skillnader på ingredienserna i en vanlig hårfärg och en som kallas naturlig eller ekologisk.
– Det var i väldigt stor utsträckning samma starkt allergiframkallande parfymämnen och färgämnen. Man hade bara tillsatt något växtextrakt, säger Carola Lidén.

Men den här artikeln ska inte fokusera på hur duschprodukterna direkt påverkar oss som användare, utan på hur du som konsument ska välja om du vill tänka på natur och vattenmiljö. För det vi spolar bort i duschen hamnar ju i avloppsvattnet och sedermera i vattenmiljön, påpekar Åke Bergman, senior professor vid Institutionen för miljövetenskap på Stockholms universitet. 

Tillsammans med honom går vi igenom innehållsförteckningarna på några duschprodukter som är vanliga i dagligvarubutiker. Hans främsta poäng är att många av dem har onödigt många ingredienser.

En duschprodukts uppgift är att rengöra. För att den ska kunna göra det krävs någon form av avfettande ingrediens, förklarar Åke Bergman. I det första schampot vi tittar på, från varumärket Dove, heter det ämnet laurylsulfat. Tensider, gruppen som ämnet tillhör, förekommer i de flesta rengörande produkter. Laurylsulfat är natriumsalt, som naturen kan bryta ner, säger Åke Bergman.

En annan ingrediens som kan vara berättigad är konserveringsmedel. I schampot vi tittar på används benzosyra.
– Benzosyra är ett naturligt konserveringsmedel, som finns i vissa bär, till exempel lingon. Så det kan också brytas ner, säger Åke Bergman.

Annat som förekommer i duschprodukter är ämnen som skapar den konsistens vi vill ha och ser till att produkten inte skär sig. I detta fall bland annat PEG-45M. Det finns hundratals PEG-varianter som används i kosmetika och de utvinns ur olika oljor som kondenseras med etylenoxid, ett lösningsmedel från petroleumindustrin. PEG är omdiskuterade och en del hävdar att de ska undvikas, bland annat eftersom de bedöms kunna vara allergiframkallande.

Generellt är dock de ämnen som finns i dagens duschprodukter förhållandevis ­lättnedbrytbara för naturen, säger Åke Bergman. Men det finns vissa som, trots att de späds ut mycket i avloppsvattnet, kan vara skadliga för miljön.

I listan på en annan schampoflaska, från varumärket L´Oréal, hittar han till exempel ämnet titandioxid.
– Titandioxid är en nanoprodukt och den är det diskussion om. Jag förstår inte alls vad den har för funktion här, säger Åke Bergman.

Titandioxid används till exempel i solskyddsprodukter och som beläggning på självrengörande fönster. Nanoprodukter hamnade under lupp för några år sedan när man började behandla träningskläder med nanosilver för att slippa lukt.
– Nanomaterial har fantastiska egenskaper, men de är ickenaturliga kemikalier och vi vet inte hur de kommer att påverka hälsa och reproduktion hos människor och djur, säger Åke Bergman.

Han reagerar också på ämnet carbomer.

I EU:s register över kemiska ämnen i kosmetika, Cosing, kan man utläsa att carbomer består av akrylsyra och alltså framställs av råolja. Det används bland annat för att konsistensen ska bli geléartad och stabil.

I innehållsförteckningen till ett av schampona hittar Åke Bergman också ingrediensen Styrene/Acrylates Copolymer.
– Det är helt enkelt plast. Antagligen finns det där för konsistensen, säger han.

Plast och speciellt i form av mikroplaster, alltså små plastfragment, i kosmetika har länge varit omdiskuterat. Det är fortfarande oklart hur de påverkar människor och miljö, men forskare oroas över att de kan vara ett hot. Efter kritik mot större mikroplastpartiklar i till exempel skrubbprodukter förbjöd Sverige helt plast som är mindre än fem millimeter i all kosmetika som sköljs av. I EU diskuteras ett liknande förbud.

Åke Bergman betonar att problemet med de långa innehållsförteckningarna av kemikalier i kosmetika inte så mycket är varje ämne – utan den så kallade ”cocktail­effekten”, som de kan få tillsammans.
– Problemet är att det blir en väldig blandning av kemiska ämnen, som vi inte vet hur de samverkar, säger han. 

Linda Linderholm, miljökemist på Naturvårdsverket, säger att de skulle vilja titta närmare på konsekvenserna av våra duschprodukter i vattenmiljön.
– Det är ju stora mängder kosmetiska produkter som använd och spolas ner och vi har inte så mycket data på det i dag, säger hon.

För några år sedan undersökte verket hur det ser ut med parfymämnen som spolas ut i avloppet.
– En del parfymämnen, som myskämnen, visade sig vara ganska långlivade innan de bryts ner, säger Linda Linderholm.

Hon tycker att ett sätt att som konsument hantera frågan kan vara att välja miljömärkta produkter. 

En sådan produkt är nästa schampo som professor Åke Bergman tittar på. Det kommer från varumärket Änglamark och är märkt med bland annat Svanen. Innehållsförteckningen är betydligt kortare än på de tidigare flaskorna – i princip inga onödiga ingredienser, konstaterar han.
– Innehållet ser bra ut, det är biologiskt nedbrytbart.

Fördelen med att välja kosmetika med en miljömärkning, är att ingredienserna har granskats av en tredje part och att det inte är tillverkaren själv som påstår något om sin produkt, säger Lina Harström på Svanenmärkningen.
– Alla ingredienser är genomgångna så att de verkligen lever upp till de krav som ställs. 

Det är viktigt framför allt för den som bryr sig om miljöpåverkan. Kosmetikalagstiftningen tar nämligen inte samma hänsyn till miljöpåverkan som den gör till att skydda konsumenten. Vi kopplar däremot in miljöaspekten också, säger Lina Harström. 

Svanen har egna gränsvärden för hur mycket ingredienserna får belasta miljön i form av giftighet för vattenlevande organismer, svårnedbrytbarhet och förmåga att ansamlas i levande organismer. De ställer också krav kring parfymanvändande.
– Parfym är ett exempel på en ingrediens som ofta innehåller ämnen som klassificeras som miljö­farliga och har svårt att brytas ner i naturen, säger Lina Harström. 

Svanen får mycket mer detaljerad information om de olika ingredienserna i en produkt som ska märkas än det som konsumenten kan se i innehållsförteckningen.
– Vi gör beräkningar på ämnena som ingår, vi tittar på data och eventuell klassificering och så räknar vi ihop och jämför med våra gränsvärden, bland annat för vad som är miljöfarlig​t och allergi­framkallande, säger Lina Harström. 

En del, som professor Carola Lidén, är dock skeptiska till att parfym alls tillåts i miljömärkta produkter, som Svanen och Bra miljöval.