Semester – även för din hund

De två hundarna som är ute på den snötäckta rastgården springer direkt fram till stängslet för att undersöka vad det är för ny person som kommer. Resten av gänget på Changdobels hunddagis och -pensionat ligger inne i stugorna och vilar efter lunchen. Stället, som ligger utanför Täby kyrkby i Stockholm, utgörs av en klunga röda stugor vid en skogsdunge.

I det största huset bor ägaren Erik Sjöholm tillsammans med Morris och Simpson, en berner sennen och en labradoodle. I huset bor även en anställd, och ibland några pensionatshundar.

– De som lämnar in sina hundar här kan utöver vanligt pensionatsboende också välja hel- eller halvlyx. Halvlyx är när hundarna är i ­pensionatet under dagen, och följer deras rutiner med promenader och vistelse i rastgård, och kommer sedan upp till huset och bor här med oss på natten. ­Hel­lyxhundarna är uppe vid bostadshuset hela tiden, säger Erik Sjöholm.

På Changdobels får hundarna gå på skogs­promenad två gånger om dagen, och däremellan är de ute i rastgårdarna. Efter lunch är det vila.

– Då tar vi inte emot några besök, utan då ska det vara lugnt.

Råd & Rön får följa med in i hundhusen för att se hur de ser ut. Det är vanligtvis inte tillåtet för andra än personalen att gå in där.

– Många ägare vill gå in och säga hejdå. Men om 10–15 personer ska in där varje dag kommer hundarna att bli stressade och kanske till och med bita varandra. Så av respekt mot hundarna, och mot dem som checkar in sina hundar, får inga obehöriga gå in där, förklarar Erik Sjöholm.

I hundstallet bor hundarna i boxar. Erik Sjöholm berättar att han alltid försöker hitta en kompis som hunden trivs ihop med, så att de slipper vara ensamma. I boxarna finns varsin sängplats med filt, ullig pläd, och vattenskål.

– I början inredde jag med fina hundsaker, men hundarna lekte sönder dem på en vecka. Dessutom blev det svårt att hålla rent med för många grejer. Vi moppar hela stallet varje dag, och tvättar alla filtar. Vi har två industritvättmaskiner som går hela tiden.

Pensionatshundarna får bo i boxar i en av de röda stugorna som finns på tomten.

Alla hundboxar vetter ut mot en liten rastgård. När vi går ut får vi se hur uppspelta hundarna blir av att träffa en ny person, och hur glada de är att se Erik Sjöholm. Det är ett myller av viftande hund­svansar, glada nosar och hundar som hoppar och vill leka. Blandrashunden Loke blir så glad att han bokstavligt talat klättrar upp i Erik Sjöholms famn och överöser honom med blöta hundpussar.

– Det här är en gammal kär vän, förklarar Erik Sjöholm.

Erik Sjöholm med hunden Loke.

På pensionärsavdelningen är det mer stillsamt. Där uppskattar de flesta gästerna att ha det lugnt och skönt, och stökar inte i onödan.

Alla hundpensionat där man tar emot fyra hundar eller fler, eller har en yrkesmässig verksamhet, behöver ha tillstånd från ­länsstyrelsen. Innan tillstånd utfärdas gör länsstyrelsen en kontroll.

– Vi kollar att lokalerna är tillräckligt stora, och att det finns bäddar och vatten. Dessutom ska det finnas möjlighet att utrymma hundarna vid brand, och ett separat sjukutrymme ifall en hund blir sjuk, säger Maria Nuder, djurskyddshandläggare på läns­styrelsen i Stockholm.

Efter det första besöket görs sällan fler kontroller, såvida det inte finns en misstanke om missförhållande. Det är dock, enligt Maria Nuder, sällsynt.

– Vi får in en eller två anmälningar per år. Vid ett fall saknades dagsljus i boxarna och hundarna rastades inte tillräckligt. De fick stänga, för de hade inte heller giltigt tillstånd, säger hon.

Den som söker på nätet kan dock hitta rena skräckhistorierna. På ett godkänt hundpensionat i Kronobergs län bets tre hundar ihjäl under en och samma sommar. Flera hundägare skriver också att de är missnöjda med sina hundars vistelse på olika pensionat. En ägare berättar att hans hund rymde och var borta i flera timmar, något han inte fick reda på förrän han fick ett brev från polisen. Hunden hade även fått mat som den inte tålde.

En person som säger sig ha jobbat på ett hund­dagis skriver: ”Alla hundar som hade lätt för att skälla fick ha så kallade antiskallhalsband, något som hundägarna inte verkade vara medvetna om då vi fick instruktioner om att dessa halsband ­aldrig fick vara på när ägarna kom dit. Promenaderna var stressiga, vi skulle gå fort och raskt, ­hundarna fick knappt tillfälle att rasta sig. Mycket ryck och slit. Dessutom fick inte alla hundarna gå på promenad varje dag. De hade något schema, en del hundar fick bara rasta sig i rastgården vissa dagar.”

I år ska länsstyrelsen börja utföra kontroller även utan att det finns misstanke om missförhållande, så kallade normalkontroller.

– Det är en prioriterad verksamhet, eftersom hundpensionaten ansvarar för flera djur, säger Maria Nuder.

Erik Sjöholm tipsar hundägare om att kolla ett pensionat ordentligt innan de lämnar sin hund där:

– Är det rent och upplockat i rastgårdarna? Vad har pensionatet för rutiner? Ägarna kanske kan låta hunden bo där en helg. Om de är osäkra på om hunden har haft det bra kan de åka tillbaka med hunden till pensionatet och se hur den reagerar.

Han säger även att man ska vara misstänksam mot ställen som är alltför billiga.

– Om pensionatet har få anställda och många hundar, kommer de inte att hinna lägga mycket tid på din hund, då kanske de till exempel inte har tid med promenader, säger han. Hur hunden reagerar på att lämnas bort beror lite på vilken ras det är.

– En labrador som kommer in i receptionen och får se all hundmat och godis är mest glad. Ägarkänsliga hundar som schäfrar, som inte tycker om att bli särade från husse och matte, kan vara lite reserverade. Men oftast tycker hundarna att det är spännande med alla skall och dofter.

Erik Sjöholm säger att de allra flesta hundar funkar på hundpensionat.

– Under fyra år har vi behövt ringa ägare kanske tre gånger. Då har det handlat om extremt aggressiva hundar, eller att hunden har försökt krafsa upp dörrar så att den har riskerat att skada sig. Men det är inte friska hundar, säger han.

En hund som bara är lite ledsen kan man enligt Erik Sjöholm få att må bättre, med extra tid och uppmärksamhet.

– Man får kasta lite boll med den, kela lite extra och busa lite. En pudel som inte ville äta fick jag ta med ut i skogen. Jag satt på en stubbe och pratade och kelade med den i trettio minuter. Till slut hade den lugnat ner sig, och nästa morgon hade den ätit.

Gårdshunden Morris, som ogärna lämnar Erik Sjöholms sida under hela tiden Råd & Rön är på plats, är även han duktig på att trösta ledsna gäster.

Gårdshundarna Morris och Simpson

– Han är väldigt bra med nya hundar, lägger sig vid dem och viftar på svansen, säger Erik Sjöholm. Jobbigast är nog ändå separationen för ägarna.

– Mitt första råd till någon som ska lämna bort sin hund är att inte säga ett ledset hejdå. Ett snabbt hejdå är bättre än att sitta med huvudet mot ­hundens bröst och vara ledsen, det stressar bara.