Riset som kostar människoliv

I ett moln av kemikalieångor går Kulvindar Singh, en 25-årig risodlare, utan någon som helst skyddsutrustning och besprutar sina risfält för hand. Vi är i Punjab i Indien. Det är en del av det så kallade basmatibältet som ligger längs Himalayas bergskedja, där basmatiriset odlas.

Varje år säljs tusentals liter av olika bekämpnings- och konstgödningsmedel till fattiga indiska risbönder som hoppas på en större skörd. Bakom namn som dichlorodiphenyltrichloroethane, Lindane and Endosulfan döljer sig kemikalier som är kända för sin påverkan på centrala nervsystemet, lever och njurar och som misstänks vara cancerogena.

Och det är bara några av alla de kemikalier som används i stora mängder i produktionen av ris i Indien. Genom aggressiv marknadsföring av världsledande jordbruksföretag som Monsanto och Syngenta, övertalas bönderna att köpa bekämpningsmedel och konstgödsel för dyra pengar. Produkterna säljs lokalt på marknader och i små affärer i byarna. Till de bönder som inte har råd ”erbjuder” företagen lån till hög ränta.

När riset är skördat och sålt står bönderna i bästa fall på plus minus noll. Andra måste låna mer pengar för att kunna betala räntan och nästa skörds utgifter. De hamnar i en allt djupare skuldfälla – omöjlig att ta sig ur. Många, ibland hela familjer, tvingas arbeta av skulden. Ofta för liten eller ingen lön, sju dagar i veckan.

Det är en typ av tvångsarbete som är förbjudet i Indien men som existerar, både i arbetet med risodlingarna men också i efterproduktionen vid arbetet med riskvarnarna.

Basmatiriset är den enda risgrödan där priserna inte är reglerade av den indiska staten. Och eftersom de flesta småbönder inte har möjlighet att lagra det skördade riset i väntan på bättre priser är de oftast helt i händerna på risuppköparna.

Antalet självmord i Indien är bland de högsta i världen, och enligt Center for Human Rights and Global Justice, är skuldsättningen en stor orsak till självmord bland indiska bönder. Det är inte ovanligt att de tar sitt liv genom att dricka samma kemikalieblandning som en gång försatte dem i skuld.

Inspirationsresor

I en liten affär i staden Jaitu finns risuppköparen Parveen Gayal. Han säljer också mängder av olika bekämpningsmedel, och det med stor framgång. Han berättar hur företag inom jordbruksnäringen saluför sina produkter i affärer liknande hans, och hur de bjuder framgångsrika försäljare på inspirationsresor.

Medan vi står och pratar kommer en risodlare in i affären och vill köpa ”något mot svamp”. Parveen Gayal säljer två små flaskor, en med gul triangel som signalerar att den är giftig, den andra med blå triangel som står för ”danger”. På frågan varför han inte informerade bonden som köpte kemikalierna om trianglarnas betydelse svarar han:

– Bönderna rör vid all möjlig smuts, med samma hand som de senare äter med. För dem spelar det ingen roll.

”The cancer train”

Anita Rana från Janhit Foundation, en organisation som arbetar för att förbättra villkoren för marginaliserade grupper i samhället, berättar att de flesta bönder är analfabeter och inte kan läsa varningstexterna på kemikaliebehållarna.

– Olika pesticider mot bland annat svamp och insekter används i det konventionella jordbruket, och denna giftiga cocktail leder till många olika problem: neurologiska, respiratoriska, hudåkommor. Störst påverkan har de på barn och gravida kvinnor, säger hon.

Vissa områden, som Kerala i södra Punjab, är särskilt drabbade. Där är antalet människor som drabbas av cancer långt fler än i övriga Indien.

– ”The cancer train”, tåget från Bathinda till Bikaner, har blivit känt för alla sjuka människor som åker med tåget till vård som de har råd med, säger Anita Rana.

Det är inte bara människors hälsa som påverkas av de stora mängder kemikalier som används i jordbruket, utan även miljön drabbas. Indien är världens näst största risproducent efter Kina, och enligt Världsnaturfonden utnyttjas 80 procent av landets ytvatten till risodlingar.

– Den här regionen har blivit svårt drabbad av vattenföroreningar, inte bara från produktionen av basmatiris, utan också från textil-, agrokemikalie- och läkemedelsindustrin. Och det lämnar naturligtvis rester i både riset, jorden och i vattnet, men det görs nästan inga mätningar av kemikalienivåerna, säger Anita Rana.

Giftfri odling

En del indiska småjordbrukare har börjat prova giftfri odling i liten skala. Taluar Singh har för första gången odlat basmati utan bekämpningsmedel på 1 av sina 19 hektar, och om 20 dagar är första skörden klar. Går det bra kommer han att utöka till 5 hektar.

Kulvindar Singh, risodlaren från Punjab, fortsätter att bespruta sina risfält med förhoppningen om bättre skörd. Men utgifterna för bekämpningsmedel tynger hans ekonomi. I år har han provat att odla giftfritt på 1 av sina 6 hektar mark, och än så länge har han inte haft problem med skadedjur. Kulvindar Singh är rädd att skörden blir mindre, men han gör ett försök. 

Text: Sophie Stracke, Louise Voller, Norma J. Martinez, Danwatch

Bearbetning: Malin Olsson

Foto: Uffe Weng, Danwatch, Raisa Kyllikki Ranta

Här kan du läsa vårt test av basmatiris

Ris – en törstig gröda

Mer än 3,5 miljarder människor får 20 procent av sitt dagliga energiintag från ris.

■ En femtedel av jordens befolkning är beroende av risodling för sitt uppehälle.

■ Basmatiriset står för cirka 2 procent av den globala risproduktionen.

■ Traditionell risodling kräver 3 000 till 5 000 liter vatten för att producera ett kilo ris. Det gör ris till en av de törstigaste grödorna tillsammans med bomull, sockerrör och vete.