Hur reko är dina jeans?

Jeans kan kosta allt från bara några hundralappar till flera tusen kronor. Men om du trott att en lite dyrare prislapp på något sätt skulle garantera en schystare tillverkning måste vi tyvärr göra dig besviken. Råd & Röns granskning av jeanstillverkningen visar att det är producenterna av de billigaste jeansen som är bäst på etik och miljö. 7 For All Mankind, ett av de dyraste jeansmärkena i undersökningen med priser från 1 700 kronor och uppåt, får till exempel riktigt dåliga betyg i undersökningen.

I undersökningen har vi dels skickat ut frågeenkäter till företagen, dels bett om att få besöka deras fabriker. 7 For All Mankind ville varken svara på våra frågor eller låta oss besöka deras fabriker. Det ville inte heller Lee, Wrangler, Hugo Boss, Kuyichi eller Diesel. I de fall där företagen inte velat samarbeta med oss har vi tittat på vilken information som företagen har om etik och miljö tillgänglig för konsumenter. Varken Kuyichi eller Diesel hade någon ordentlig information om detta.

Klädindustrin har flera gånger kritiserats för sina dåliga arbetsförhållanden och farliga arbetsmiljöer, och det är anmärkningsvärt att ett stort företag som Diesel inte ens verkar ha reflekterat över dessa frågor. Att företagen inte låter oss besöka de fabriker där jeansen tillverkas gör att man funderar över vad det är de försöker dölja.

Jeanstillverkning är en arbetsintensiv industri. De som tillverkar kläderna runt om i världen har oftast låga löner och tvingas jobba mycket övertid och under osäkra arbetsförhållanden.

Många företag har riktlinjer och uppförandekoder för etik och miljö till sina underleverantörer, men vår undersökning visar att de har svårt att nå ut med dessa i hela leverantörsledet.

I våra besök på fabrikerna upptäckte vi bland annat att H&M inte hade ordentlig kontroll på att underleverantörerna inte begärde extrem övertid av sina anställda, och att Zara och Jack & Jones hade bristande kontroll på löner och övertidsersättning.

Sandblästring kvar

Arbetsmiljön är också oftast ohälsosam med stora mängder kemikalier och bristande skyddsutrustning. På grund av det pressade arbetet väljer en del arbetare att inte använda den skyddsutrustning som finns eftersom det gör dem långsammare. I Levi’s fabriker var ventilationen i den del av fabriken där kemikalier användes så dålig att arbetarna svimmade, och där hade många arbetare även lungproblem.

Tvätten, då jeansen får sin färg och slitning, är den mest riskfyllda delen av jeanstillverkningen. Här används farliga kemikalier och sprayer, och det är även här den omdiskuterade sandblästringen sker. Många företag har numera förbjudit sandblästring eftersom det är så farligt, men de fabriksarbetare vi har talat med hävdar att metoden fortfarande används och att även de företag som utåt sätt tagit avstånd från sandblästringen beställer den ändå. Dessutom görs sandblästringen oftast av underleverantörer, vilket gör det svårt för företagen att kontrollera den.

I båda de fabriker som Levi’s och Nudie använde sig av erbjöds sandblästring som slitningsmetod, men med detta är det inte sagt att de användes i produktionen av just dessa märken eftersom fabrikerna också tillverkar jeans för andra varumärken.

Billigast är bäst

Endast sex av de tolv tillfrågade producenterna var intresserade av att vara med i undersökningen.

De billigare märkena, H&M, Zara och Jack & Jones, hamnar i topp i undersökningen. De har börjat ta tag i de problem som finns, och även om deras produktion inte är helt felfri är de medvetna om problemen och försöker göra något åt dem.

Gemensamt för dessa märken är att de är stora företag som har råd och möjlighet att ställa krav på och kontrollera sina underleverantörer. Det är svårare att göra för mindre företag. Exempel på ett mindre företag som trots höga ambitioner inte fick så bra betyg i testet är Nudie jeans. De var mycket öppna när vi besökte deras fabrik och lät oss se alla delar och svarade på frågor. Däremot får de lägre betyg för sina kontroller av underleverantörer.

– Som ett litet företag kan vi inte ha en avdelning med 10–15 personer som enbart jobbar med detta, och det gör att vi inte alltid har exakt rätt papper på rätt plats. Det är lättare att göra bra saker än att bevisa att vi gör bra saker, säger Melker Lindström på Nudie jeans.

De har länge arbetat med miljö- och etikfrågor, bland annat har de långsiktiga samarbeten med leverantörer som de tycker är bra, och de har flera ekologiska jeans i sitt sortiment. I höst kommer en kollektion med Fairtrade-jeans, vilka blir de första i sitt slag.

 

Flera frågetecken

Anmärkningsvärt är att Kuyichi jeans, som marknadsför sig som ett ekologiskt och schyst jeansmärke, inte ville ställa upp i undersökningen. Vi hittade heller ingen information om deras riktlinjer för miljö och socialt ansvarstagande utöver att de använder hållbara material.

På Kuyichi säger man att de inte hade tid att svara på undersökningen på grund av interna deadlines och på att de hade problem på grund av den dåvarande krisen i Tunisien. De säger också att de låter organisationen Made-by analysera företagets hållbarhetsarbete och att Kuyichis resultat finns publicerade på Made-bys hemsida. Informationen som finns där är dock ganska begränsad och backar inte helt upp alla stora ord om hållbarhet som utlovas på Kuyichis egen hemsida.

Tungmetall och formaldehyd

I samband med undersökningen lät vi även göra en kemikalieanalys av ett par jeans för varje märke, och då vi hittade kemikalier testade vi ytterligare ett par av dessa jeans. Men det går inte att säga att alla jeans från samma tillverkare skulle få samma resultat.

Ett par jeans kan innehålla över 100 olika kemikalier, och det går inte att testa för alla, utan vi valde att fokusera på några av de vanligaste och farligaste.

Analysen visar spår av tungmetaller i flera jeans. Dessa kan komma från olika färgämnen eller från detaljer såsom knappar och nitar.

I jeansen från Wrangler hittade vi relativt höga halter av koppar. Koppar i höga halter kan vara giftigt, speciellt för människor som lider av leverbesvär, men framför allt kan metallen vara ett problem för dem som tillverkar jeansen. Förmodligen har produkten inte tvättats ordentligt eller tillräckligt länge, så att all koppar inte sköljts ur jeansen. I jeansen från H&M hittade vi spår av arsenik och formaldehyd.

Formaldehyd är allergi- och cancerframkallande och används under den sista delen av tillverkningen, när man skapar konstgjort slitna veck i ljumskar och knäveck. I ett par Levi’s-jeans och ett par Lee-jeans hittade vi även spår av antimon respektive arsenik.

Glädjande nog hittade vi inga spår av aromatiska aminer från azoiska färger, bensen, toluen eller dimetylfumarat i jeansen, vilket tyder på att dessa ämnen inte har använts alls under tillverkningen. Vi hittade heller inga spår av några bekämpningsmedel, men detta garanterar inte att de inte har använts tidigare i processen.

Kemikalieanalys

Vi har testat för ett antal kemikalier i ett par jeans från varje märke. I de fall där vi har hittat kemikalier har vi gjort ett extra test på ytterligare ett par jeans för att säkerställa att det inte handlade om en engångsföreteelse. De kemikalier vi har testat för är:

• Aromatiska aminer från azofärger och andra allergena och cancerframkallande färgämnen.
• Tungmetaller. Farliga för både hälsa och miljö.
• Bekämpningsmedel.
• Formaldehyd. Är allergi- och cancerframkallande.
• Bensen och toluen. Lösningsmedel som används för att färger ska fästa bättre. De är cancerframkallande och ökar förore- ningarna i luften.
• Dimetylfumarat. Ett konserverings- och antimikrobiskt medel som används i fraktfartyg för att inte varorna ska mögla. Kan orsaka problem med luftvägarna.

Hälsofarlig sand

För att jeansen ska få den rätta, slitna looken används oftast en metod som kallas sandblästring. Den innebär att man sprutar finkornig sand över de områden på jeansen som ska se slitna ut. men detta genererar stora mängder stendamm som hamnar i arbetarnas lungor och kan resul- tera i den dödliga sjukdomen stendamms- lunga. Sjukdomen går att undvika med rätt säkerhetsutrustning och utbildning, men många företag slarvar med detta. Dessutom utförs sandblästringen oftast av underleverantörer, vilket gör den ännu svårare för företagen att kontrollera.

Det går inte att se på jeansen, eller testa för, om de har blivit sandblästrade. Sandpartiklarna tvättas bort, och det finns inga spår kvar i tyget efter dem. Sandpartiklarna innebär ingen risk för konsumenterna.

Jeans stentvättas också, vilket är säkrare för arbetarna, men processen kräver stora mänger energi och vatten. många företag tar i dag avstånd från sandblästring, men vår undersökning visar att sandblästring förekommer i de fabriker som de anlitar.

 

Jeanstygets livscykel

Vi har granskat slutfasen av tillverkningsprocessen, då jeansen skärs, sys ihop, tvättas och slits för att få den rätta looken. Men jeansens miljöpåverkan börjar långt tidigare än så.

Bomullen som jeansen består av är en törstig och bekämpningsmedelskrävande gröda som skördas under mycket tuffa förhållanden. I Gunilla Anders bok Bomull beskrivs hur bomullen från Uzbekistan, en av världens största producenter av bomull, skördas av minderåriga som kommenderas ut i fälten med minimal betalning. Bevattningen av bomullsfälten har där nästan helt tömt den en gång så stora Aralsjön på sitt vatten, med katastrofala miljöeffekter som resultat.

Efter skörden ska bomullen rensas, tvättas, spinnas, färgas och vävas innan den når fabrikerna. De olika stegen i tillverkningsprocessen sker också oftast i olika länder. Transporterna där emellan har stor påverkan på miljön i form av utsläpp. Jeanstillverkning är en arbetsintensiv industri, som karakteriseras av låga löner, mycket övertid och dåliga arbetsförhållanden.

Arbetarna utsätts för dammiga och bullriga miljöer, och farliga kemikalier. Ekologisk bomull står för 1,1 procent av den totala mängden bomull som odlas, och 2009–2010 ökade den ekologiska produktionen med 15 procent. Indien, Syrien och Turkiet är de ledande producenterna av ekologisk bomull.

Rättvisemärkt bomull garanterar att odlarna får bättre pris för sin gröda. Rättvisemärkt bomull produceras främst i Indien, Senegal och Mali. Problemet med rättvisemärkt och ekologisk bomull är att koncepten bygger på långsiktighetdet tar tid att ställa om odlingen till ekologisk, och med rättvisemärket vill man bygga varaktiga affärsrelationer för att undvika att utnyttja odlarna. Detta står i skarp kontrast med den snabba modeindustrin, där butiker och affärskedjor raskt måste ställa om sin produktion för att kunna snappa upp de växlande trenderna.

Etiska tips:

Köp sällan och använd länge!

• Motstå att köpa nya jeans bara för att de är på rea.
• Köp gärna begagnade jeans.
• Köp inte förslitna jeans. De håller kortare och kan ha varit sandblästrade.
• Tvätta på låg temperatur.
• Använd pulvertvättmedel i låga doser, och inget sköljmedel.
• Hängtorka i stället för att torktumla.
• När du har tröttnat eller vuxit ur jeansen, ge dem till en kompis eller till en välgörenhetsaffär.

Text: Annika Berge