Hur hållbar är tygkassen?
Många butiker lockar med bomullskassar i en tid då plasten blivit en symbol för vårt miljöslarv. Men en dansk undersökning visar att tygpåsen inte är ett smartare val.
Plastpåsen har de senaste åren blivit ifrågasatt och allt fler väljer att använda tygkassar.
I Rwanda har man förbjudit plastpåsar, likaså i delar av Australien. Där är vi ännu inte i Sverige, men plastpåsen har under senare år blivit allt mer ifrågasatt. Alternativet blir påsar i tyg – ett snällare val mot klimat och miljö. Eller?
För att tillverka en tygpåse behövs råmaterial, oftast i form av bomull. Bomullsodling är vattenkrävande. I Indien, ett torrt land där mycket av världens bomull produceras, används i snitt 22 500 liter vatten för att få fram ett enda kilo råvara. Man använder också bekämpningsmedel och gödsel. Bomullen ska spinnas till tyg och påsen sys och fraktas till Sverige. En vanlig plastpåse tillverkas å andra sidan av råolja, som frigör koldioxid som innebär miljöproblem.
Danmarks motsvarighet till Naturvårdsverket jämförde förra året miljö- och klimatpåverkan av olika bärkassar. Det visade sig att lägst påverkan hade den vanliga plastpåsen som du köper i kassan. Men det var under förutsättning att den återanvändes som soppåse och därefter brändes. Ungefär samma miljöpåverkan hade den oblekta pappkassen och påsen i bioplast.
Forskarna i Danmark jämförde påsarna i 15 kategorier, bland annat giftighet, vattenåtgång, klimatpåverkan – alltså koldioxiavtryck - och ozonpåverkan. En tygkasse i ekologisk bomull behövde frakta hem matvaror fler än 20 000 gånger för att vinna över en vanlig plastpåse. Det innebär att du måste använda den fem gånger i veckan i 77 år. En tygkasse i konventionell bomull behövde användas 7 100 gånger. Siffrorna blev högre än i en del liknande studier, men det förklarar danskarna med att de också vägt in hur lustgas från det gödsel som används i bomullsodlingen påverkar ozonlagret. Ekokassen blir ett ”dyrare” miljöval eftersom den ekologiska bomullsodlingen är mindre effektiv än den konventionella.
Om man tittar endast på kategorin klimatpåverkan behöver en ekologisk bomullskasse användas 149 gånger och en påse i konventionell bomull 52 gånger för att bli likvärdig en vanlig plastpåse.
Vad som dock inte vägs in i studier som exempelvis den danska är hur plastkassarna påverkar miljön och djurlivet om de hamnar ute i naturen. Det kan ta flera decennier för en plastpåse att brytas ner och i många fall gäller det även för bioplast.
Hur hållbara är de hållbara prylarna?
Vattenflaska i metall
Att producera en 300 grams flaska i nytt, rostfritt stål kräver ungefär sju gånger
så mycket fossilt bränsle, släpper ut
14 gånger mer växthusgaser och kräver utvinning av hundratals gånger mer metall än för att tillverka motsvarande petflaska, enligt forskning från Harvard University. För att väga upp den klimatintensiva framställningen måste du använda metallflaskan 500 gånger fler än petflaskan.
Återvinningsbar jacka
Flera klädmärken har lanserat plagg i polyester, som de säljer som ”återvinningsbara”. Men bara för att ett material kan återvinnas behöver det inte betyda att så sker. David Althoff Palm, expert på textilåtervinning på konsultföretaget Ramboll, säger: ”Alla konstmaterial kan principiellt återvinnas och det finns projekt som jobbar mot det i dag, men i Sverige är det långt ifrån verklighet i stor skala. Det finns mängder av tekniska och miljömässiga problem
och det är inte alls säkert att det innebär
en klimatmässig vinst”.
Mandelmjölk
Mejeriprodukter är svenskarnas tredje största klimatbov, efter resor och kött. Mandelmjölken har blivit ett populärt alternativ. Men trots att den ur miljö- och klimatsynpunkt är bättre än komjölk är den sämre än flera andra veganska alternativ, visar forskning från Oxford University. Ett enda glas kräver 74 liter vatten att producera – mer än en vanlig dusch. Rismjölk ligger strax efter, på 54 liter vatten per glas. Rismjölken bidrar också till högre utsläpp av koldioxid än både mandelmjölk och sojamjölk. Mest effektiva – sammantaget utsläpp, markanvändning och vattenåtgång – är havremjölk och sojamjölk. Forskning från Lunds
universitet visar att koldioxidutsläppen från svensk havremjölk ligger kring 0,3 kilo per kilo dryck jämfört med 1 kilo per kilo komjölk.
Skräppåsar
Är du bara ute efter att slänga skräp är den tunnare sortens soppåsar som köps på rulle i butik bäst. De kräver inte lika mycket energi vid tillverkning som tjockare plastpåsar, vilket är bättre för klimatet och de ger mindre avfall eftersom
de är tunnare.