Gräv fram din historia

Min farfar fyllde 100 år förra veckan. I januari 1912 föddes han, i en dragig hyreskasern i Hälsingland – dagen innan August Strindberg hedrades med ett stort fackeltåg i Stockholm, tre veckor innan republik utropades i Kina och tre månader innan Titanic stötte på ett isberg och sjönk till botten i Atlanten.

Ett hundra år. Årsbarn med Raoul Wallenberg. Ljusår ifrån allt vad smartphones, surfplattor och semesterresor till Asien heter.

När jag bläddrar i hans gamla fotoalbum och frågar honom om våra släktingar, som poserar så allvarligt inför kameran, kan han berätta att den och den ”for till Amerika”, att den och den ”gick bort i spanska sjukan” eller att den och den gjorde si eller så.

Och så farfars egen farfar. Belgaren som flyttade till u-landet Sverige av alla ställen. Av skäl som han avslöjade först på sin dödsbädd och med en präst som enda vittne. Sägs det, säger farfar.

Jag vet, detta intresserar bara mig och några till i min familj. Men många fängslas av den egna släktens liv och öden. Man vill veta var personerna kom ifrån, hur de bodde, hur de var och vad de hade för sig, och därför gräver man ner sig i gamla arkiv i jakt på den ena pusselbiten, den ena grenen, efter den andra.

Barbro Stålheim, ordförande i Sveriges Släktforskarförbund, är en av dem. Hon har forskat i sin egen släkt i 30 år och säger att släktforskningen aldrig har varit hetare än nu. Populära tv-program som ”Vem tror du att du är?” och ”Allt för Sverige” tror hon är en starkt bidragande orsak till det. Att mängder av det som tecknats ner genom seklerna numera också finns tillgängligt på nätet, bara några musklick bort, underlättar naturligtvis spaningsarbetet.

– Man är ju bara en liten länk i en jättelång kedja, och man vet inte när den började. Jag tror också att vi lever i en tid där många känner sig ganska rotlösa. Många har ett behov av att veta mer om sina rötter, att känna att man hör hemma någonstans, säger hon.

Big business

Intresset för genealogi är stort bland både kvinnor och män, och inte bara i Sverige, utan även – och framför allt – i länder som Storbritannien och USA. Och branschen omsätter därefter; att det största släktforskningsföretaget, Ancestry, finns på Nasdaq-börsen sedan ett par år säger väl det mesta. Det är helt enkelt big business.

För Barbro Stålheims del väcktes intresset för historia tidigt, redan i skolan.

– Jag hade så fantastiskt bra lärare, som inte bara pratade om kungar och krig utan också om vanliga människor. Tidigt fascinerades jag även av gamla gravstenar, där man satte ut de dödas titlar.  

Vad är tjusningen med att släktforska?

– Spänningen. Man försöker ju på något sätt lära känna de här personerna. Och det handlar inte bara om att titta på när de är födda, vigda och döda utan också väldigt mycket om att kunna sätta in personerna i olika sammanhang genom att till exempel läsa gamla domböcker, husförhörslängder, sockenstämmoprotokoll. När man till exempel läser om den första indelta soldaten vill man läsa allt om indelningsverket, och när man stöter på den första smeden vill man kanske ta reda på allt om valloner.

Har du blivit riktigt förvånad någon gång?

– O ja! Man kan känna både stolthet och besvikelse över sina anfäder och sina anmödrar. Jag har stött på allt ifrån kyrkvärdar som varit betrodda i socken till en försupen hustrumisshandlare.

Kräver abonnemang

Jämfört med andra länder är det tämligen enkelt att släktforska i Sverige. Här finns nämligen kyrkoböcker, med uppgifter om födda, vigda och döda samt husförhörslängder med mera, som sträcker sig ända tillbaka till 1600-talets senare del. De finns bevarade i landsarkiven. Vill man gräva ännu längre tillbaka, till Gustav Vasas tid, krävs det dock lite mer sofistikerad research i skattelängder och liknande dokument.

– Vi har det bra förspänt, säger Barbro Stålheim. Såvida materialet inte har brunnit upp, råttorna har ätit av det eller fukten har förstört det.

En stor del av anteckningarna har dessutom digitaliserats i dag, vilket innebär att du kan få svar på många frågor genom att bara sitta hemma vid datorn. Men informationen kostar och kräver någon form av abonnemang hos någon av de aktörer som slagit mynt av det här, såsom Ancestry, Arkivdigital eller Riksarkivet/SVAR.

Priset för ett årsabonnemang ligger runt tusenlappen och uppåt. Det finns dock kortare och billigare abonnemang, liksom ett varierat utbud av arkiv och tjänster, och vad som är bäst för dig avgör du bäst genom att läsa och jämföra dem på deras respektive webbplatser, se tillexempel ancestry.se, arkivdigital.se, myheritage.se och svar.ra.se.

Men läs avtalsvillkoren noga. Till exempel kan Ancestrys erbjudande om 14 gratisdagar verka lockande. Men om du nappar på erbjudandet och sedan inte vill fortsätta mer måste du själv kontakta företaget innan tiden löper ut. Om du inte gör det blir du tvungen att betala en hel årsavgift, vilket också en handfull besvikna personer påtalat för Konsumentverket.

Lämna bort jobbet

Det bekvämaste sättet att släktforska är att anlita någon annan som gör hela jobbet. Ett proffs. Men det är förstås också det dyraste. Riksarkivet/SVAR tar exempelvis 500 kronor per timme. Om du vill bringa klar­ het i vilka släktingarna var på både din mors och din fars sida ända tillbaka till 1600-talet får du enligt kundtjänsten räkna med minst tio timmar. Billigare alternativ hittar du dock genom att söka på nätet (sök­ tips: släktforskning + per timme).

Bekvämt som sagt. Men då går du ju å andra sidan miste om hela tjusningen: detektivarbetet.

TEXT PONTUS OHLIN

Kom igång själv!

Börja med att fråga dina nu levande släktingar, googla och besök landsarkivet. Du kan också abonnera på ett släktforsknings- program och gå med i en förening. Sveriges Släktforskarförbund or- ganiserar 168 medlemsföreningar runt om i Sverige. På förbundets hemsida – genealogi.se – hittar du mängder av tips och råd om vad du bör tänka på när du börjar släktforska. Där finns också många användbara länkar.