Dina skor klämmer
Låga löner och många övertidstimmar är fortfarande villkoren för arbetare i de asiatiska skofabrikerna. Men lokalerna och miljöskyddet har förbättrats på många håll.
Du köper ett par löparskor för 1 200 kronor. Nära hälften av priset är detaljhandelns påslag och cirka en tredjedel är moms och marknadsföringskostnader. Men lönekostnaderna är en mycket liten del, arbetarna i Asien har tjänat 20–25 kronor på att tillverka ditt par skor.
De låga lönerna gör att många frivilligt arbetar övertid, ibland upp till 100 timmar i månaden. Då kan månadslönen komma upp i cirka 5 500 kronor. Råd & Rön har granskat arbetsvillkor och miljöskydd i skofabriker i Kina, Indien, Vietnam och Indonesien. Granskningen har skett genom omfattande research, enkäter, fabriksbesök och intervjuer. Det är CSR-arbetet (CSR Corporate Social Responsibility, företagets samhällsansvar) som har granskats – det vill säga hur företagen tar sitt ekonomiska, miljömässiga och sociala ansvar.
En minimal del av priset på skon går till löner.
FYRA TILLVERKARE, BROOKS, Adidas, Reebok och Salomon, har svarat på alla enkäter och fått acceptabla resultat. De är öppna med sin CSR-policy, arbetarna har ordentliga anställningskontrakt och försäkringar, och lönerna betalas ut punktligt varje månad. Lokalerna är också luftiga och välventilerade, särskilt hos Reebok i Vietnam och Salomon i Indien.
Asics har bara svarat på tre av våra fyra enkäter, och har inte tillåtit något besök i fabriken. Allvarlig kritik riktas mot Nike, New Balance, Mizuno och Saucony, som inte har svarat på våra enkäter och inte har tillåtit någon kontrollant att komma in i sina fabriker.
Vi lyckades dock bli insläppta i en Sauconyfabrik i Kina, under en annan förevändning än att granska CSR-arbetet. Där kunde vi konstatera att lukten av lim var stark, trots att en utsugnings anläggning fanns. Ingen av arbetarna bar andnings mask. Några sjuk- eller olycksfallsförsäkringar för de anställda fanns inte. De hade skrivit på anställningskontrakt, men hade inte fått behålla någon kopia.
Klister och lösningsmedel avger starka ångor vid skotillverkningen. Andningsmasker
borde vara obligatoriska, men används inte alltid.
En arbetare hos en av Sauconys underleverantörer berättade att de ibland var tvungna att jobba övertid ”tills solen gick upp”. För att inte arbetarna skulle sluta med kort varsel höll fabriksledningen alltid en månadslön innestående som pant. När vi i efterhand bad Sauconys ledning att ta ställning till dessa uppgifter fick vi inget svar.
Fabrikerna i Asien har hittills inte gjort sig kända för något omfattande miljöarbete, men nu verkar en förändring vara på gång. När vi frågade om olika åtgärder på miljöområdet visade det sig att avfallet återvinns hos alla de fyra företagen som fick bäst resultat i vår granskning.
Sulor på löpande band i en löparskofabrik i Shenzhen, Kina. Vår inspektör granskar
tillverkningen.
Adidas, Reebok och Salomon använder dessutom förnybar energi, och alla fyra har vidtagit olika energibesparande åtgärder vid fabriken. Reebok och Adidas anlitar så miljövänliga transporter som möjligt.
EN VIKTIG DEL av företagens CSR-arbete är transparensen, det vill säga hur öppna de är med sin information. Vi har bland annat granskat deras policyer och uppförandekoder, samt bedömt hur lättillgängliga de är. En del av materialet finns bara skriftligt, men skickades in till våra granskare. Annat är tillgängligt för allmänheten på företagens webbplatser. De fyra tillverkare som fick bäst resultat i vår granskning var bra på att lämna ut information.
Text: Ingrid Jacobsson
Foto: ICRT, Shutterstock
Slutsats
Fyra skotillverkare, Brooks, Adidas, Reebok och Salomon, fick plus betyg – åtminstone för delar av sin produktionskedja. Samtliga hade dock dålig kontroll av underleverantörerna som försåg dem med vissa skodelar, exempelvis ovandelen. Asics var positiva till att delta i undersökningen, men saknade bland annat policy för miljöskydd.
”Kontrollanterna mutas ofta till att hålla tyst”
–STREJKER FÖREKOMMER allt oftare i Kina, och arbetarna inom olika branscher har kunnat driva upp sina löner. Det säger Li Qiang, vd för den amerikanska organisationen China Labor Watch, i en intervju med vår tyska systertidning Test.
Förhållandena i skofabrikerna har förbättrats på sina håll, men det är svårt att få en klar bild, eftersom ägarna ofta vägrar utomstående kontrollanter att besöka fabrikerna.
– Systemet är genomkorrumperat, säger Li Qiang, och kontrollanterna mutas ofta till att hålla tyst om missförhållanden.
Han berättar dock att arbetsvillkoren på skofabrikerna är bättre än i textilfabrikerna, men inte så bra som hos mobil- och datortillverkarna. En annan positiv utveckling är att allt fler arbetsgivare erbjuder försäkringar – något som har drivits fram av arbetarnas krav.
LÖNEUTVECKLINGEN I KINA varierar inom olika sektorer:
– Lönerna inom skoproduktionen var tidigare jämförelsevis höga, men nu har man halkat efter och ligger någonstans i mitten, säger Li Qiang.
Ungdomarna söker sig ofta till elektronikindustrin, eftersom man har lyckats driva upp lönerna där.
– I Kina har lönerna stigit med i genomsnitt 15 procent per år de senaste åren, men flera skotillverkare har inte kunnat, eller inte velat, hålla jämna steg med utvecklingen. Levnadsomkostnaderna har ökat ännu mer, och därför har arbetarna i praktiken fått det sämre.
När lönerna stiger blir produktionskostnaderna högre, och detta har resulterat i att många tillverkare söker sig till länder i Sydostasien, som Burma eller Kambodja, där lönerna är lägre.