Du slösar mer vatten än du tror

I Sverige är vi inte vana vid att behöva tänka på hur mycket vatten vi förbrukar. Det flödar fritt ur våra kranar och vi behöver sällan snåla. Men kranvattnet som vi dricker, tvättar oss själva och våra kläder med är endast en liten del av allt vatten vi använder. Endast 10 procent av det vatten som förbrukas globalt går till hushållen, medan hela 70 procent går till jordbruket och 20 procent till industrin.

– Vi brukar prata om virtuellt vatten, vilket är det vatten som går åt till att producera en vara, säger Jan Lundquist, senior vetenskaplig rådgivare på Stockholm International Water Institute, Siwi.

En person behöver till exempel ungefär 50 liter vatten per dag för att klara sig i hushållet, men för att producera den mängd kalorier samma person behöver under en dag krävs 3 500 liter vatten.

Det här är vatten som inte syns, men det kan visualiseras med hjälp av något som kallas vattenfotavtryck. Inspirationen kommer från ekologiska fotavtryck, som är den areal som krävs för att producera de varor en person konsumerar. Vattenfotavtrycket är den totala volym vatten som krävs för att ta fram en produkt, genom hela tillverkningskedjan.

Enligt dessa beräkningar krävs det ungefär 2 500 liter vatten för att producera en hamburgare, 2 700 liter vatten för att producera en t-shirt och 840 liter vatten för att ta fram en kanna med kaffe.

Vattenfotavtrycket visar också var någonstans vattnet har tagits ifrån. I Sverige importerar vi många varor från utlandet, och därmed påverkar vår konsumtion även andra länder. Ungefär hälften av all vår vattenförbrukning sker utomlands.

– De varor vi köper kanske produceras på ställen i världen som har problem med vattenanvändning, säger Lovisa Selander, som är kommunikatör på Siwi.

Vattenspår i andra länder

Organisationen Water Footprint Network har tagit fram en topplista på de länder där svenskarna lämnar sina största vattenfotavtryck. I topp hamnar Brasilien, på grund av import av kaffe, sojabönor och nötkött. På fjärde plats kommer Indien, där brist på vatten är ett problem.

Främst är det import av bomull som orsakar vårt vattenfotavtryck. Bomullsodlingar kräver mycket vatten, på grund av konstbevattning och användning av bekämpningsmedel. Mycket vatten som används vid konstbevattning försvinner genom avdunsting.

– Vatten är en del av ett kretslopp och det försvinner inte, men det flyttar sig och kan vara mer eller mindre tillgängligt. Vatten som avdunstar och sedan faller ner som nederbörd över en annan region eller över havet är inte särskilt tillgängligt, säger Lovisa Selander.

Vid bomullsodling förstörs också vatten genom att en del av det bekämpningsmedel som används läcker ut i åar och dammar och gör dem oanvändbara för människor.

Ett extremt exempel på hur konstbevattning har orsakat vattenbrist är Uzbekistan. Där har hela den en gång så stora Aralsjön krympt till en bråkdel av sin storlek på grund av konstbevattning, med katastrofala effekter på miljö och människors hälsa som följd.

Tyvärr blev tabellen i Råd & Rön nr4/2012 inte helt korrekt. Tabellen ovan är korrigerad och korrekt.

Svenska produkter inget problem

Enligt en undersökning som Konsumentföreningen Stockholm har gjort kan åtta av tio tänka sig att handla mer vattenvänligt, ifall de bara visste hur. Problemet är att det i dag är svårt för konsumenter att veta hur mycket vatten som har förbrukats i produktionen av en vara. Kött anses till exempel vara något av en ”värstingprodukt” när det gäller vatten, men det är skillnad mellan kött och kött.

– Vattenförbrukningen beror på vad djuret har fått för foder och var fodret odlats, säger Lovisa Selander.

Svenskt kött från djur som gått ute är till exempel vattenvänligare än kött från ett djur som har ätit importerat kraftfoder.

Christel Cederberg är miljöforskare på SIK, Institutet för Livsmedel och Bioteknik, och Chalmers. Hon menar att vattenförbrukning inte är något problem när det gäller produkter som odlats i Sverige.

– Men vi vet inte något om de produkter som vi köper in från utlandet, om de har bevattnats och varifrån det vattnet i så fall har tagits. Är det vatten som har magasinerats i dammar eller är det grundvatten som förbrukas? säger Christel Cederberg.

Det är nämligen också skillnad på vatten och vatten.

– Om man ska beskriva vattenförbrukning måste man skilja på om vattnet är en ändlig resurs eller om det är vatten som är en del av ett flöde. Det är diametralt olika saker, säger hon.

Stort krav på konsument

Redan i dag finns det företag som skriver ut vattenförbrukning på sina varor. Ett exempel är ett finskt företag som har vattencertifierat sina havregryn.

Detta är dock ovanligt, och majoriteten av de konsumenter som tillfrågades i Konsumentföreningen Stockholms undersökning ville helst att vattenförbrukningen skulle vara en del av ett allmänt miljömärke. Det här tror också Lovisa Selander är den bästa idén.

– Men problemet är att ju mer som ingår i märket, desto mer riskerar märkningen att urvattnas, säger hon.

I väntan på att ett miljömärke med vattenförbrukning tas fram är det svårt för konsumenter att handla vattenvänligt.

– Forskningen är så pass ny ännu; det finns inte så många verktyg konsumenterna kan använda sig av. Tyvärr innebär det ett stort krav på att konsumenterna själva läser på, säger Lovisa Selander.

En aspekt att beakta är den mängd vatten som går år för kläder och mat som aldrig används.

– Vatten har förbrukats även för den mat som slängs, så man ska undvika att slänga mat. Det samma gäller för kläder som köps och bara används några gånger; även de har förbrukat vatten, säger Jan Lundquist.

Text: Annika Berge