Återvunnet innebär inte hållbart mode

Tunnelbanestationen i Stockholm är tapetserad med reklamaffischer för kläder – tjocka stickade tröjor och jackor till det kyliga vädret. I takt med att opinionen skiftat har också reklamen förändrats: Huvtröja i ekologisk bomullsblandning 149 ­kronor. Jacka i återvunnen polyester 299 kronor.

Annonserna är för H&M:s ”conscious collection”, modejättens produktsegment för vad de kallar hållbara plagg. ”Mode tillverkat av återvunna PET-flaskor”, står det på affischerna.

När vårt omfattande shoppande allt mer har börjat ifrågasättas har klädföretagen blivit tvungna att försöka komma på en plan B för att vi ska kunna fortsätta handla. Det är då de så kallade hållbara materialen dykt upp. Det handlar om bomull från olika märkningar, om ananasfiber, hampa och viskos av pappersmassa. Men framför allt handlar det om återvunnen polyester.

Konstfibern polyester är ett billigt och lättanvänt material i förhållande till många andra. Det är därför den genom åren har fortsatt att vara så populär. Inte bara i träningskläder, där polyester används för sin egenskap att inte samla fukt som exempelvis bomull gör, utan i allt från filtar till byxor och stickade tröjor där man ofta blandar polyestern med andra material för att få till textilier som liknar ull och silke. Ungefär 60 procent av dagens modeprodukter görs av polyester.

Men eftersom polyester, liksom plast, tillverkas av råolja är det också en riktig miljö- och klimatbov. Dels för att olja är en fossil råvara och dels för att jorden inte klarar att bryta ner polyestern när den blir skräp.

För några år sedan började det dyka upp plagg av återvunnen polyester. Då var en vanlig missuppfattning att plaggen var tillverkade av gamla polyesterplagg. Det tror många fort­farande, säger Sandra Roos, textilforskare vid det statliga forskningsinstitutet Rise.

– Men det finns inget slutet kretslopp. Det är inte så att om man köper en klänning i polyester eller återvunnen polyester och sedan lämnar in den till återvinningen så blir det en ny klänning, säger hon.
Inga av de återvunna polyesterplagg som nu syns överallt är tillverkade av gamla plagg, säger hon, eftersom det inte är möjligt i stor skala i dag. I stället görs de av petflaskor. Det har fått en del klädföretag att börja marknadsföra den återvunna polyestern med att man räddar världshaven från plastskräp genom att tillverka textilier av plastflaskor. ”When you recycle everybody wins”, skriver Lindex i sin webbutik under märkningen ”sustainable choice” (hållbart val), där de säljer plagg av bland annat återvunnen polyester.

H&M och Lindex är inte de enda företagen inom snabbmodet som skapat märkningar eller ­särskilda sortiment för ”hållbart mode”. Hos ­Åhléns kallas det ”bra val”. Hos Kappahl ”responsible fashion”. Gemensamt är att de fokuserar på materialen. Flera har satt upp mål att ha 100 procent ”hållbara material” inom ett antal år.

Men hur hållbart är det egentligen att fortsätta pumpa ut billiga kläder i vad som egentligen är plast – även om den är återvunnen?

För det första bör man ha en sak klart för sig: den andel av ett plaggs totala klimatpåverkan som materialet står för är försvinnande liten, visar forskningen. Det gör att materialets hållbara egenskaper blir ganska obetydliga när man ska avgöra om ett plagg är hållbart eller ej. Den största klimatboven när det gäller textilier är produktionen – alltså sömnad, vävning, spinning och färgning. Produktionen sker ofta i länder där energin kommer från fossila källor. Enligt livscykelanalyser som svenska forskare har gjort står elanvändningen under textilproduktionen för över 40 procent av de utsläpp av växthusgaser som ett plagg genererar. Fiberproduktionen, när det gäller exempelvis polyester, står bara för tre procent (för bomull är det något högre och för en del andra konstfibrer något lägre).
Att fokusera enbart på materialet och sedan kalla ett plagg hållbart blir därför missvisande.

Det går således inte att slå fast att ett plagg i återvunnen polyester alltid är mer hållbart än ett i ny, jungfrulig, polyester, säger Sandra Roos.

– Nej, för fibervalet spelar faktiskt ingen roll i det stora hela. Det beror snarare på hur den återvunna polyestern är tillverkad och hur den jungfruliga polyestern är tillverkad, säger hon.
Vi mejlar Lindex hållbarhetschef Anna-Karin Dahlberg för att fråga om den återvunna polyestern i deras sustainable choice-plagg är tillverkad på ett mer hållbart sätt, till exempel i fabriker som använder fossilfri el, än deras vanliga polyester – eftersom de kallar det ett hållbart material.
Det är den inte.
”De plagg som vi kallar för sustainable choice är tillverkade av mer hållbara råmaterial och säger i dagsläget inget om leverantörskedjan”, svarar Anna-Karin Dahlberg, men påpekar att detta är något som företaget diskuterar.

Vi mejlar också H&M för att fråga samma sak och deras pressansvariga Johanna Roos svarar att företaget har som mål att alla deras leverantörsfabriker ska vara klimatneutrala till år 2030.

På klimatfronten är det alltså inte rimligt att påstå att ett plagg är mer hållbart endast för att det har sytts av återvunnen polyester. När det gäller miljöaspekten blir det klurigare.
Ingen har väl missat rapporterna om hur plast förpestar världshaven. ”Vi har hittills använt minst 16 miljoner petflaskor till våra plagg, så det är ju en del plast som inte hamnar i haven eller på landfill”, skriver Lindex hållbarhetschef Anna-Karin Dahlberg i sitt mejl.

Andra klädföretag använder formuleringar som att deras återvunna polyester ”motverkar problem med plastavfall”. 

Det är en tacksam bild att sända till konsumenten: Shoppa – och rädda världen på samma gång. Och det är visserligen bra att använda ett material som redan finns, men skulle verkligen flaskorna som blir kläder annars ha blivit skräp?
– Det är klart att om man gör polyestern av flaskor man samlat in på stränder och i naturen så är det ju jättebra. Men de allra flesta plastflaskor samlas ju inte in från naturen, säger Sandra Roos. 
Hon beskriver en problematik som sällan tas upp av klädföretagen: När efterfrågan på textil av återvunna flaskor nu skjuter i höjden är det en färre gamla flaskor som kan återvinnas till nya flaskor – där efterfrågan ju kvarstår. Då får i stället nya flaskor göras av råvara, alltså olja. 

– Det hade egentligen varit bättre om man hade gjort flaskor av återvunna flaskor. Det gör man visserligen, men i mindre grad nu när det finns en så stor efterfrågan från klädindustrin. I slutändan är det ju ett nollsummespel, säger Sandra Roos.

Sandra Roos, som själv forskar på textilfibrer, säger att det rent materialmässigt också vore mer effektivt att återvinna flaskor till flaskor. 

I miljöaspekten måste man också räkna in frågan om mikroplaster. Alltså de små partiklar som polyestertyg släpper i vattnet när det tvättas och som följer med sköljvattnet ut i vattendrag, sjöar och hav där djur får dem i sig vilket försämrar deras överlevnadsförmåga. Forskning visar att ingenting tyder på att återvunnen polyester skulle släppa ut mikroplast i mindre omfattning än ny polyester.