Utnyttjas och utsätts för gifter

  

Under kaffeskörden migrerar många människor till kaffedelstaten Minas Gerais i sydöstra Brasilien i hopp om att finna arbete. Arbetarna är oftast arbetslösa och säsongsarbetare, och väljer den industri som erbjuder mest arbete och högst lön.

– Om jag jobbar hårt, hela dagen varje dag under skörden, kan jag tjäna 3 000 Reais (8 856 kronor) på en månad, säger Romerito Perreira, en kaffearbetare, till organisationen Danwatch, som reste till Brasilien för att besöka kaffeplantage och prata med arbetare, myndighetspersoner och fackliga ledare.

I jämförelse med de 740 Reais (2 185 kronor) eller till och mindre som är minimilön i andra industrier, är den inkomsten för bra för att tacka nej till.

– Om jag frågar efter rättigheter eller ett kontrakt, får jag inte jobbet. Det är många män som skulle göra jobbet i mitt ställe, så jag måste ta det jag erbjuds, fortsätter han.

Men desperationen sätter kaffeskördarna i en utsatt situation.

 – Det är vanligt att kaffearbetarna lämnas utan skor, skyddsutrustning eller tillgång till vatten. Kaffearbetarna är fattiga, och behöver sätta mat på bordet, och därför ställer de inte så många frågor, säger Bruno Arnelli Lopes, som är utredare vid arbetsdepartementet i Rio de Janeiro.

I Brasilien är det vanligt att arbetarna fångas upp i skuldslaveri, då plantageägarna påstår att de är skyldiga stora summor för kost och logi som arbetarna sedan tvingas arbeta av.

Brasiliens ”smutsiga lista”

När en gård anklagas för att bryta mot arbetarnas rättigheter, får ägaren antingen böter eller placeras på Brasiliens ’Lista Suja’, den ’smutsiga listan’ – vilket innebär att de inte får exportera, handla med någon som exporterar eller ta lån. Kaffeproducenter i Brasilien tar emot stora summor i finansiell hjälp från staten och bankerna, och att hamna på listan är ett kännbart straff.

Men en förutsättning för att den ’smutsiga listan’ ska fungera, är att inspektioner görs på gårdarna.

– Vi försöker göra så många inspektioner som vi kan, men skörden pågår bara under några månader, och vi är väldigt få personer som ska inspektera många gårdar, så vi besöker främst gårdar där vi har fått tips om överträdelser, säger Bruno Arnelli Lopes.

Bara i Zona da Mata i Minas Gerais ska två utredare inspektera mer än 63 000 gårdar under de 3-4 månader skörden sker. Det betyder mer än 500 gårdar per dag – en omöjlig uppgift för två personer. 

Flera personer som Danwatch har talat med säger att kaffeplantager oftast ägs av personer med stor makt i samhället, vilket gör att det inte har funnits någon politisk vilja att inspektera kaffeindustrin så noggrant som andra industrier.

Listiga gårdsägare

Tidigare anställdes kaffearbetare per dag eller säsong och det var ägarens ansvar att tillhandahålla logi, skyddsutrustning, toalettfaciliteter och rent vatten.

– Men de senaste tio åren har ägarna blivit smartare, säger Marcelo Gonçalves Campos, från arbetsdepartementet i Minas Gerais.

Istället för att erbjuda dagsverken, erbjuder de ett ”partnerkontrakt”, där arbetaren får hälften av vad gården producerar. Men arbetaren mister då fördelarna av att vara anställd, så som arbetslöshetsförsäkring, mat och rent dricksvatten. Och i realiteten är det arbetaren som gör allt jobb, medan ägaren håvar in hela vinsten.

Eftersom partnerskapskontrakten är lagliga kontrollerar inte arbetsdepartementet de verkliga arbetsförhållandena.

– Gårdsägarna har hittat ett sätt att komma runt departementens kontroller, förklarar Marcelo Gonçalves Campos.

För att ett partnerkontrakt ska vara lagligt ska båda parter arbeta på fältet – vilket sällan är fallet.

Juares Campos är en av dem som har ett partnerkontrakt. Han arbetar för en landägare i Manhuaçu och bor med sin fru i ett fallfärdigt skjul utan ordentlig toalett eller rinnande vatten. Vattnet de använder kommer från samma bäck som korna dricker ur. Ute på plantagen är det Juares Campos som gör allt det hårda arbetet.

– Ägaren säger att jag skulle få all den extra skörden som jag odlar på min mark. Men när jag skördar, kommer han och kräver hälften, förklarar han, och kastar en blick mot sina kaffebuskar och få majs- och bönplantor.

Ett litet hopp om ändring

Arbetsdepartementet kommer att börja med nya inspektioner i år som kommer att fokusera på partnerkontrakt.

Men för småbonden José Braga är den främsta oron inte bristen på förmåner.

– Cancer är det största problemet, eftersom så många använder bekämpningsmedel, säger han.

Det brasilianska jordbruket är ökänt för att använda stora mängder starkt giftiga bekämpningsmedel.

– Det är ogräs mellan kaffebuskarna. Vi tar bort dem genom att ösa kemikalier över dem. Sedan använder vi mer kemikalier för att få kaffet att växa, säger José Braga.

Ordförande för lantarbetarnas fackförbund i Manhuaçu, José Adenil Campo, säger att arbetarna ofta saknar den mest basala skyddsutrustning som ansiktsmasker, ordentliga skor eller till och med handskar. Dessutom finns det ingen kunskap om hur farliga kemikalierna verkligen är. Till exempel förekommer det fall där lantarbetare valt att inte använda ansiktsmasker, på grund av värmen.

Juares Campos har egen erfarenhet med bekämpningsmedel.

– Ägaren kom med bekämpningsmedel som jag var tvungen att sprida över hans mark, säger han och sträcker ut armen, som är täckt av röda eksem.

Cancer, depression och självmord

Risken för cancer bekräftas av flera experter, och det finns studier som visar att bönder som arbetar med kaffe löper tre gånger så stor risk att drabbas av cancer jämfört med resten av befolkningen. De löper också större risk att drabbas av depression, vilket resulterar i att risken för självmord är tre gånger så hög i kaffeindustrin. Andra hävdar att den ökade cancerrisken bland kaffeodlare beror på att de ”röker och dricker mer”.

Problemet går bortom skyddsutrustning och lantarbetares hälsa, eftersom gifterna förorenar gårdarnas vattenkällor och sprider sig över de närliggande områdena.

– Några studenter tog prover på vattnet i byn nära Muriaé och vattnet innehöll höga halter bekämpningsmedel, säger fackchefen Dalberto Luiz Gomes.

Kaffeplockaren Romerito Antunes Perreira är medveten om problemet.

– Jag dricker inte från bondens vatten, eftersom det är så fullt av kemikalier att man blir sjuk. Jag tar med mig eget vatten hemifrån, säger han.

Problemet är att hans eget vatten också kan innehålla bekämpningsmedel.

Ett litet steg framåt

– Jag vill inte använda bekämpningsmedel på min egen gård, på grund av cancerrisken, säger José Bragas.

Men han är en av få, och de flesta bönderna är fortfarande omedvetna om riskerna de tar när de arbetar med bekämpningsmedel. Och trots att han vägrar att använda dem på sin egen gård, måste José Bragas förmodligen ändå arbeta med kemikalier i sommar, när han börjar arbeta som daglönare på de stora jordbruken.

Text och bearbetning: Annika Berge och Sophie Stracke, Danwatch

Foto: Danwatch