Olivträdet är torktåligt, härdigt och kan producera oliver åt åtskilliga generationer. Oljan från dess frukter är desto känsligare och det är inte alltid kvaliteten på den trögflytande vätskan inuti flaskan matchar det som utlovas på etiketten.
Under senare år har olivproduktionen drabbats av torka och bristen på oliver har fått priserna på oljan att rusa i höjden. Bara det senaste året har snittpriset i butik stigit med nära 44 procent enligt jämförelsesajten Matpriskollen. Som jämförelse har rapsolja sjunkit i pris med 6,7 procent under samma period.
De tuffa förhållandena för odlarna ger mindre skördar och sämre oliver, vilket ökar risken för att kvaliteten på oljorna som hamnar i butikernas hyllor försämras.
I testet har vi fokuserat på 20 vanligt förekommande sorter, som alla säljs som extra jungfruolja. Nio av dem är spanska, två är italienska, två grekiska och en kommer från Tunisien. Dessutom finns sex oljor med i testet som bara märkts med EU som ursprungsland. Priset på oljorna varierar mellan 85 kronor per liter och 270 kronor per liter och det är inte den dyraste oljan som får högst betyg.
Inom EU delas olivoljan in i olika kvalitetsklasser efter smak och efter kemiska och fysikaliska egenskaper. Fyra av klasserna; extra jungfruolja, jungfruolja, olivolja och olja av olivrestprodukter får säljas som livsmedel direkt till konsument.
Övriga klasser får säljas efter förädling och rening eller användas för andra ändamål än som föda. Oljan som märks extra jungfruolja, eller extra virgin, måste klara specifika krav för att få bära den beteckningen. Men enligt experter Råd & Rön varit i kontakt med är kraven inte speciellt hårda och variationen mellan oljorna i den finaste klassen är väldigt stor.
En extra jungfruolja är tillverkad genom mekaniska processer utan värme eller kemikalier för att smak och näringsämnen ska bevaras i så stor utsträckning som möjligt. För att avgöra om kvaliteten är den rätta har vi använt ett testprogram som innehåller både en smakpanel, tränad för just olivolja, och kemiska och fysikaliska tester som utförts i ett labb. Vi har använt samma typ av tester som görs när myndigheter kontrollerar olivoljor.
För att hamna i klassen extra jungfru måste oljan klara alla test utan anmärkning. Gör den inte det flyttas den ner en eller flera klasser. Av de 20 oljorna i vårt test är det sex som inte lever upp till märkningen. Fem av dem faller på anmärkningar i smak från panelen och en får även underkänt i labbtestet.
Fyra olivoljor puttas ner ett steg av panelen och hamnar i klassen jungfruoljor i vårt test. En av olivoljorna beskrivs som härsken av panelen och de övriga tre får omdömet att de har smak av fuktigt sediment. Ännu sämre går det för två andra olivoljor. Båda har en härsken smak och så mycket smakdefekter att de borde klassificeras som bomolja och inte få säljas som livsmedel över huvud taget. Det finns inte några risker med att äta bomoljan, men den har en defekt smak och håller inte den kvalitet som utlovas.
Övriga oljor i testet klarar sig utan anmärkningar från panelen och uppfyller även kraven i de tekniska testerna. Men även om alla passerar kravet för extra jungfruolja betyder det inte att alla smakar lika bra.
Bäst smakar enligt panelen en olivolja som den tycker har en hög grad av fruktighet. Oljan, som är italiensk, får också ett högt betyg i de tekniska labbtesterna och tar topplatsen i tabellen med utmärkelsen Bäst i test. Den hör också till de billigare oljorna och vi ger den därför även rekommendationen Bra köp.
Näst bäst smakar en olivolja som har en lite lägre, men mer mogen, fruktighet än vinnaroljan enligt panelen. Flaskan med den oljan har inget ursprungsland angivet, utan säljs som producerad inom EU.
...