För lite fisk i konserven
Konserverade sardiner är ett billigt och enkelt sätt att få i sig nyttigheter. Men du kan inte lita på att konserverna innehåller så mycket fisk som de påstår – eller att det ens är sardiner i burken.
På den klassiska konservburken från Kung Gustaf står det tydligt "lättrökta sardiner". Men under står ”sprattus sprattus”, vilket är det latinska namnet på skarpsill. Även Sardinmästaren saknar, namnet till trots, sardiner i sin produkt. På burken står det brisling, vilket är ett annat namn för skarpsill. Det här är fullt tillåtet – inom EU finns det reglerat vilka fiskarter som får räknas som sardiner, och i den ingår skarpsill.
Däremot måste fångstområdet anges, vilket Sardinmästaren inte gör.
– Det är anmärkningsvärt att de inte skriver ut det, eftersom skarpsill kan fiskas i Östersjön, och fet fisk från Östersjön ska stora delar av befolkningen undvika att äta mycket av, säger Anna Edberg, projektledare för testet på Råd & Rön.
Har du koll på fisken?
Sardin (Sardina pilchardus). En fiskart som tillhör familjen sillfiskar. Några andra närbesläktade fiskarter fångas och säljs under namnet sardiner, till exempel Sardinops sagax.
Skarpsill, vassbuk, brisling (Sprattus sprattus). En art av benfisk i familjen sillfiskar.
Skarpsillen liknar sillen, men är något mindre.
Ansjovis (fisken) (Engraulis encrasicolus). En benfisk som är släkt med sillen. Arten ingår i familjen ansjovisfiskar (Engraulidae).
Ansjovis (konserven). En konserverad fisk som i skandinaviska länder oftast görs av skarpsill.
Sardeller: Ansjovis (fisken) som har saltats och lagts in i olja i konserv.
Inte nog med att det är ”fel” fisk i Kung Gustafs burk – det är också för lite av den. Vi kontrollväger all fisk, utan olja eller tomatsås, och upptäcker då att flera burkar innehåller för lite fisk. Vi väger tio produkter av vardera sort, och inte en enda av Karl Gustafs eller Sardinmästarens burkar innehåller angiven mängd. I ett fall fattas det så mycket som 28 procent. Även det här är tillåtet enligt EU, eftersom mängden fisk för den här produkten anges i procent. Det betyder att vikten enbart avser vad fisken väger när den packas. Under lagring kan vikten minska på grund av att vätska från fisken försvinner ut i såsen. Står det ”avrunnen” vikt, som det gör på Minerva, Ortiz, Fiestas och Lou Ferrignades sardiner, är det mängden fisk som konsumenten får som avses. Dessa märken har också oftare ”rätt” vikt.
– Rent regelmässigt är det inte fusk, men det är mycket man lägger på konsumenten att förstå, att det är skillnad mellan avrunnen vikt och fiskmängd i procent, säger Anna Edberg.
Cecilia Sajland, marknadsdirektör på Orkla Foods Sverige, som äger Kung Gustaf, säger att det är hela burkens innehåll som konsumeras.
– Enligt branschriktlinjerna är det nettovikten för hela innehållet som ska mätas. Vi kontrollerar nettovikt och har inte upplevt något problem med sillvikten, säger hon.
I testet ingår elva konserverade sardinsorter, fem i olja och sex i tomatsås. Utöver att kontrollväga dem och undersöka vilken fisk det verkligen rör sig om, låter vi en panel smaktesta dem, samt analyserar innehållet i jakt på oönskade ämnen.
Mest vikt lägger vi på smakpanelens bedömning, och betygen är väldigt varierande. Panelen gillar inte stora och torra fiskar, som till exempel Minervas, utan föredrog mindre, mer aptitliga fiskar. Bäst betyg från smakpanelen får sardinerna i tomatsås från Kung Gustaf och brislingen i olja från Sardinmästaren, de produkter som är vanligast i Sverige.
– Det är möjligt att vi har påverkats av det, att vi känner att det är så här sardiner ”ska” smaka. Resultatet skulle kanske bli helt annorlunda i andra länder, säger Anna Edberg.
Konservkultur
Olika konservkultur i olika länder I Sverige ses konserver som ett billigt alternativ som är lätt att ta med sig, till exempel på campingturen eller i segelbåten. Men konserver behöver inte vara sämre versioner av färsk mat – fet fisk som konserveras ska faktiskt till och med bli bättre med åren.
I bland annat Frankrike och Spanien har konserverade livsmedel en helt annan status. I Salamanca, ett av Madrids snoffsigare områden, ligger till exempel lyxbutiken La Conserva, som enbart säljer konserver. Förutom sardiner kan man här köpa 
konserverade pilgrimsmusslor, bläckfisk i olivolja och musslor i vinäger. I butiken ligger konservburkarna prydligt och smakfullt upplagda, och det finns till och med färdiga presentförpackningar.
I laboratoriet letar vi efter dioxiner samt tungmetaller som arsenik, bly, kadmium och kvicksilver – några obehagliga ämnen som kan förekomma i fisk. Vi hittar inga höga halter av dioxiner och PCB i någon fisk.
– I Sardinmästarens brislingar är halterna något högre, men de överskrider inte några gränsvärden, säger Anna Edberg.
Halten arsenik är relativt hög, men eftersom fisk inte innehåller mycket av den giftigare formen, anses inte mängden vara farlig.
Tidigare var bly ett problem i konserverad mat, men vi hittar endast mycket låga halter av bly i Ortiz och Sardinmästarens produkter, i de andra produkterna är de så låga att de inte ens kan mätas.
Kadmium och kvicksilver återfanns i alla produkter, men i så små mängder att det inte är något att oroa sig för.
Ammoniak och histaminer kan orsaka en matförgiftning som påminner om en allergisk reaktion. Vi hittar endast histaminer i en produkt, Minervas, och de halterna är inte så höga att de skulle kunna orsaka problem. Förekomst av histaminer och ammoniak är ett tecken på att fiskarna inte hanterades rätt innan de förpackades.
– Om fiskarna luktar ammoniak ska man absolut inte äta dem. Det kan vara ett tecken på att de har hanterats fel, och att de därför kan innehålla bakterier, säger Anna Edberg. Ingen av produkterna har någon miljömärkning.
Text: Annika Berge
Testansvarig: Anna Edberg
Panelen tycker till om de olika sardinerna
I olja
Ortiz: Bra storlek och snygg fisk. God sardindoft. God, med bra sälta. Saftig och ren. Bra sardin.
Fiesta: Stor, med vackert skinande skinn. Svag sardindoft. Fräsch och bra sardinsmak. Lösare kött, men ändå torr. Bra smak och konsistens, men lite karaktärslös.
Sardinmästaren i olja: Pyttesmå, men ser glansiga och goda ut. Kraftig god doft, med tydliga rökiga inslag. Smakar rökt makrill. Spänstig och fin, fast fisk. Ett salt tilltugg, men inget som man äter för smakens skull.
Eldorado: Misshandlad och lite trasig. Svag sardindoft. Torr fisk och har inte mycket smak. Ser lite ruggig ut. Tråkig.
Coop: För stor! Något unken doft av härsket fett. Konstig bismak. Fel smak och torr.
I tomatsås
Kung Gustaf: Små fiskar med snyggt skinn. Fräsch doft. Lätt sardinsmak. Lite för söt i köttet, skulle önska lite sälta och kryddigare tomatsås. Mjuk och saftig. Smakar sardin som man tänker sig.
Lou Ferrignade: Stor och ser misshandlad ut. God fiskdoft. Smakar rosmarin. ”Fel” 
smak. Torr och smulig. En vacker fisk, men en besvikelse när det gäller smaken.
Sardellmästaren i tomatsås: Vacker liten fisk i tomatsås. Doftar söt tomat. För mycket socker, vilket ger ketchupsmak. Spänstig, mjäll och fin. Ser bättre ut än den smakar.
Les Célèbres d’Henri IV: Bamsestor! Frisk doft, sardintypisk. Svag fisksmak, lite oljig smak. Torr och hård. Ingen sardin att jubla över.
Minerva: Jättestor, skulle kunna vara tonfisk. Svag doft. Karaktärslös med besk bismak, känns som dålig burktonfisk. Torr som en spånplatta. Undvik!
Slutsats
Råd & Rön har testat 11 konserverade sardinsorter, 5 i olja och 6 i tomatsås. I Sardinmästarens och Kung Gustafs produkter är det inte sardiner, utan skarpsill. Flera sardinburkar innehåller mycket mindre fisk än vad som står angivet på burken. Inte en enda av de burkar från Sardinmästaren och Kung Gustaf som vi väger når upp till den angivna mängden. Glädjande nog hittar vi endast låga halter, eller inget alls, av de oönskade ämnen vi letar efter. Högst betyg av smakpanelen får Sardinmästarens brisling i olja och Kung Gustafs sardiner i tomatsås. Bäst i test blir Ortiz sardiner i olivolja medan Fiestas sardiner i solrosolja blir utnämnd till Bra köp.