Fintvättmedel – bäst i test
Råd & Rön har testat 14 fintvättmedel anpassade för bland annat ylle och siden. Testet visar att flera fintvättmedel är bra på att skydda kläderna från att skadas, men inte på att ta bort vissa typer av fläckar. Varken pris eller miljöprofil garanterar ett bra tvättmedel, vi avråder från flera av testets exklusiva och dyra märken.
Om testet
Vi har testat...
- Borttagningsförmågan av en mängd olika fläckar, till exempel olivolja, smör, läppstick, mjölk, choklad, blod, kaffe och rödvin.
- Hur mycket plaggen krymper.
- Vitheten hos siden och ull.
- Dessutom har vi granskat miljömärkningar och tvättinformation.
- ...och mycket mer!
Publicerad
Fintvättmedel som ingår i testet
Fler tester
Utdrag ur testet av fintvättmedel
Ett fintvättmedels uppgift är inte bara att göra kläderna rena, det ska också skydda känsliga tyger från att förstöras i tvätten. Vanliga medels tvättkraft bygger till stor del på enzymer som bryter ner proteinerna i fläckarna. Tyvärr bryter de också ner fibrerna i ull och silke och fintvättmedel ska därför inte innehålla dessa enzymer. Fintvättmedel skummar också mer än vanligt tvättmedel för att skydda plaggen från den mekaniska bearbetningen i tvättmaskinen, genom att lägga sig som ett mjukt fluff kring tygerna.
Vi testar fintvättmedel på samma sätt som vanligt tvättmedel, men med fläckar applicerade på ylle- och sidentyger. Det visar sig att fintvättmedel överlag är sämre på att få bort fläckar och framför allt enzymatiska fläckar, som till exempel blod och choklad, vilket inte är konstigt då det är just enzymerna som saknas.
Men även på fettfläckar och blekbara fläckar var de sämre än vanligt medel, te hade till exempel några tvättmedel ingen eller knappt någon effekt alls på. Vi har även med en ”mixad fläck” i testet – en blandning av mjölk, vegetabilisk olja och sot. Här får vi också ett väldigt mixat resultat. Testvinnaren tar bort det mesta av fläcken medan deltestets sämsta tvättmedel får betydligt sämre resultat.
Vi testar även hur väl klädernas färger och vithet bevaras. För att vara skonsamma innehåller fintvättmedel inte blekmedel och risken är därför att vita plagg blir lite gråaktiga. Här sticker ett fintvättmedel ut, genom att ge tvätten en gulaktig ton. En orsak kan vara att medlet är baserat på tvättnötter och att det är något från dem som missfärgar tygerna.
Alla ullkläder krymper något i tvätten, till exempel på grund av vattnet, temperaturen och tvättmaskinens bearbetning. Men även tvättmedlens kemiska innehåll kan påverka, så vi har mätt hur mycket trasor av ull minskar i storlek när de tvättas. Här klarar sig alla medel ganska bra och skillnaderna är små.
För att testa om och hur mycket de känsliga fibrerna skadas har vi satt en tygremsa i en maskin som drar itu den, före och efter tvätt. Här klarar sig ett speciellt fintvättmedel sämst. Värt att notera är att det är ett av dem som krympte minst och att krympning faktiskt kan skydda mot slitage eftersom tyget blir tjockare när det krymper.
Vi har även granskat vilken information du som konsument får om tvättmedlen, hur miljösmarta förpackningarna är och vad medlen egentligen innehåller. Det visar sig att flera av de lite dyrare fintvättmedlen med tjusiga miljöpåståenden mest verkar ha sitt hållbarhetsengagemang som ett försäljningsargument.
De andra saknar, trots att de i både namn och marknadsföring ger sken av miljövänlighet, någon sådan. Två flaskor är också sämst ur återvinningssynpunkt, eftersom de inte består av återvunnet material och kommer i mörka flaskor som är svåra att återvinna. Läsbarheten på innehållsförteckningen är okej och i några fall väldigt bra. Ett fintvättmedel saknar den kompletta ingredienslista som enligt lag ska finnas.
Tvättmedlen innehåller få oönskade ämnen, men vi hittade några allergiframkallande parfymämnen i två tvättmedel, samt ett allergent konserveringsmedel i två andra fintvättmedel. Vi har även noterat vilka märken som har en så kallad unik formuleringsidentifierare, UFI-kod. Det är en identifieringskod som ska göra det möjligt att koppla information om innehållet till den information som tillverkaren eller importören har lämnat till Giftinformationscentralen. Från 2025 kommer det vara lag på att produkter som klassas som farliga för hälsan ska ha koden.