Robotdammsugare – bäst i test

En robotdammsugare fungerar inte som en vanlig traditionell dammsugare. Roboten har borstar på undersidan, och den föser ihop dammet som sedan sugs upp i en öppning. Men utan det vakuum som mun­stycket på en traditionell dammsugare skapar blir effekten dålig. Det är den viktigaste orsaken att den är långt sämre på att få bort smuts från golvet.

Vi har låtit testets 17 robotar dammsuga damm, smulor och djurhår på både matta och hårt golv. Den standardiserade smutsen har strötts ut på exakt samma sätt på en drygt tre kvadratmeter stor yta.

Att dammsuga på mattan ger robotarna störst problem. Nästan inget damm sugs upp, oavsett modell. Med smulorna kommer däremot robotens roterande borstar betydligt mer till sin rätt, flera modeller gör riktigt rent. Men det finns också de som misslyckas rejält.

Betygen för att få bort djurhår från matta är i flera fall hyfsade, men vi märkte också under testet att djurhåren ofta fastnade i robotarnas borstar. Räkna alltså med att manuellt behöva rengöra borstarna ofta om du har hund eller katt.

På hårt golv presterar robotarna överlag betydligt bättre. Bara några få fallerar helt att få bort damm respektive en blandning av damm och smulor. Men har du springor i parketten eller klinkersgolv så kommer dammet att ligga kvar i alla nedsänkningar. Robotarna kan som sagt inte suga, bara sopa. Alla modeller får lägsta möjliga betyg för sin förmåga att få bort damm från springor i golvet.

Testets robotar har också en moppningsfunktion. Lite förenklat fungerar den genom att du fäster en mikrofiberduk på robotens undersida och fyller en liten behållare med vatten. Sedan släpar roboten duken längs golvet och gör förhoppningsvis golvet rent. Men precis som med dammsugningsfunktionen fungerar det oftast halvdant och ibland rent uselt.

Vi har ”stämplat” labbets golv med tassavtryck av lera som robotarna fått moppa upp. Här är betygen i vissa fall höga, en lågprisrobot får till och med maxbetyg. Men flera modeller misslyckas totalt och får lägsta betyg. I moppningstestet ingår även att moppa golvet rent från chokladfläckar. Det är mer utmanande och resultaten är också betydligt sämre än för lerfläckarna. Labbet delar ut många ettor i betyg och konstaterar att robotarna ofta smetar ut chokladen vilket gör att golvet faktiskt ser skitigare ut än innan moppningen.

För att få bort smutsen måste roboten först hitta den. I vårt labb har vi byggt upp två sammanhängande rum som motsvarar ett vanligt vardagsrum och ett kök med matplats. Där finns alla de vanliga hinder som en robot bör kunna hantera – allt från soffa och köksstolar till elsladdar och långa gardiner. I labbrummet har vi låtit varje robot städa två gånger med standardinställningar.

Resultatet är även här väldigt blandat. De allra flesta förstår till exempel att de kan åka på mattan under bordet, men tre stycken misstar det för ett hinder och åker runt. Den stora glasvasen på golvet uppfattas korrekt som ett hinder av alla utom en robotdammsugare. I köket är det fler än hälften som trasslar in sig i elsladden vi lagt längs väggen.

För att kontrollera att robotarna verkligen passerar all golvyta har vi lagt ut 20 små högar av fullkornsflingor i rummen. Ingen robot är i närheten av att städa bort alla. För fyra av Irobotmodellerna sätter en finess käppar i hjulet. Deras inbyggda kamera registrerar flingorna som potentiellt hundbajs och kör runt dem i stället för att sopa upp dem.

Med 13 av dammsugarna kan du ställa in virtuella begränsningar via robotens app. Kanske vill du avgränsa ytan där hundskålarna står eller dra en gräns vid ett rum där roboten aldrig ska åka in. Två robotdammsugare respekterar inte den virtuella gräns vi satt upp i vårt labbrum. Har ditt hem mer än en våning behöver du alla fall inte oroa dig för att den ska trilla nerför trappan. Alla testets modeller vänder om när de kommer för nära trappans öppning.

Till åtta av modellerna ingår en tömningsstation. När robotens interna smutsbehållare är full åker den till stationen och tömmer smutsen där. Den klarar alltså att städa längre tid innan du måste gå och tömma smuts i soptunnan. De flesta tömningsstationer rymmer ungefär tio gånger så mycket som robotens interna behållare. 

Att tömma stationen är smidigt för de flesta modeller. Men att göra detsamma med robotens interna behållare är inte lika enkelt. Våra labbexperter noterar att det ofta är svårt att ta loss behållaren och bära den till sopkorgen utan att det ramlar ut damm och smuts. Vissa modeller har dock ett lock på dammbehållaren som hjälper till att hålla kvar smutsen, du hittar den information under ”Hanterbarhet” i testtabellen.

Det är generellt bökigare än det borde vara att byta och göra rent robotens borstar och filter, betygen blir ganska låga. Detsamma gäller för att byta vatten och mikrofiberduk när roboten ska moppa. Notera att i de fall roboten har en tömningsstation så kan den inte tömma sitt moppningsvatten där, vattnet måste du byta efter varje moppning.

Vi ger de flesta robotar låga betyg för sin energiförbrukning, eftersom de drar flera watt i timmen i standbyläge. Det blir många kilowatt i onödig strömförbrukning på samhällsnivå, men din elräkning påverkas bara marginellt.

Labbet har placerat en mikrofon 1,6 meter från robotarna och mätt ljudtryck och bedömt hur irriterande ljudet är. Betygen blir i bästa fall mediokra, de flesta låter rätt illa. Än värre är det när tömningsstationerna tar emot smutsen från sin robot, här är det genomgående bottenbetyg. Allra värst låter stationen till en robotdammsugare, hela 80 decibel. Det är ungefär som att vardagsrummet helt plötsligt flyttat ut i en trafikerad gata. Vi noterar även att alla robotar utom tre tycker om att prata. De kan säga allt från ”starting to clean” och ”returning to station” till diverse felmeddelande. Robotarnas talförmåga har vi dock inte betygsatt, du hittar informationen om eventuell snacksalighet under samlingsbetyget ”Hanterbarhet” i testtabellen.