Historien bakom evighetskemikalien i goretex
Fluorkarboner, högfluorerande ämnen eller PFAS – under en rad olika namn gömmer sig en grupp kemikalier som finns i allt från friluftskläder till pizzakartonger. Men vad är det för ämne och hur har det hamnat där?
På 80-talet revolutionerades friluftsvärlden av ett nytt tyg – Goretex. Nu kunde man tillverka friluftsplagg som stötte bort vatten och smuts – men som ändå andades. Glada skidåkare och svampplockare kunde njuta av väder och vind utan att behöva välja mellan att bli blöta av elementen eller av svetten från att vara instängda i regnkläder. Borta var knöliga oljerockar och kladdiga impregneringsvaxer.
Goretex uppfanns av Bob Gore i slutet på 60-talet. Hans far Bill Gore hade tio år tidigare slutat på teflonföretaget Dupont för att experimentera kring vad den kemikalie som användes där det högfluorerande ämnet polytetrafluoretylen mer kunde används till. En dag, i frustration efter att under en längre tid ha misslyckats med att ta fram något, drog Bob Gore hårt isär uppvärmda stänger av ämnet. Resultatet blev ett starkt material med låg vattenabsorption och goda luftningsegenskaper. Familjen tog patent på tyget Goretex.
Med tiden tog andra företag fram liknande tyger, också de med högfluorerande ämnen som bas. Andra användningsområden för högfluorerande ämnen, eller PFAS, upptäcktes också. Men ämnena är svårnedbrytbara i miljön och även om det i dagsläget saknas kunskap om hur flertalet av dem påverkar människor och miljö är vissa av dem klassade som bland annat reproduktionstoxiska och misstänkt cancerframkallande.
En av de värsta PFAS-ämnena, PFOS, har hittats i isbjörnar på Arktis och förbjudits. Men det resulterade bara i nya PFAS-ämnen som måste utredas på nytt och anses farliga innan de i sin tur kan förbjudas. Och så där har det fortsatt tills vi i dag har över 4 000 olika PFAS, som används i till exempel livsmedelsförpackningar, kosmetika, skidvalla, medicinsk utrustning och brandskum.
Nyligen förbjöds 200 PFAS-ämnen från att säljas inom EU. Men Jenny Ivarsson, strategisk rådgivare på Kemikalieinspektionen, tycker inte att det räcker.
– Det vi släpper ut i dag lagras i miljön och det är därför de kallas evighetskemikalier. Vissa ackumuleras i levande organismer och några av dem är dokumenterat giftiga, säger hon.
Hon tycker att vi som konsumenter ska efterfråga fluorfria funktionskläder, men det gäller att hålla tungan rätt i mun – plaggen ska vara PFAS- eller PFC-fria (PFC är en beteckning som textilindustrin länge använt om PFAS och betyder alltså samma sak). Det räcker inte om det står att plaggen är ”PFOA-fria”. PFOA är bara en grupp inom PFAS, som dessutom redan är förbjudna.
– Står det PFOA-fritt så betyder det bara att de uppfyller gällande lagstiftning. Men det säger inget om det innehåller andra PFAS-ämnen, säger Jenny Ivarsson.
Det är mycket för konsumenten att hålla reda på?
– Det är just därför vi vill ha ett brett förbud av alla PFAS-ämnen, vi tycker inte att det ska lämnas över på konsumenten, säger Jenny Ivarsson.
Kemikalieinspektionen håller tillsammans med andra europeiska myndigheter på att förbereda ett förslag till EU om att förbjuda all användning av PFAS-kemikalier som inte är nödvändiga för samhället. Under tiden tycker Jenny Ivarsson att vi konsumenter ska fortsätta fråga efter PFAS-fria funktionskläder.
– Ju fler som efterfrågar dem desto bättre är det. Just när det gäller friluftskläder också, som ofta marknadsförs med vacker natur. Ska de innehålla ämnen som är en sådan belastning för miljön? säger hon.