Gifter i vissa tamponger

Under våren har debatten om tamponger varit het i sociala medier. Till skillnad från andra kroppsnära produkter som plåster och kondomer testas inte mensskydd för gifter, och efter att en undersökning visat att 85 procent av argentinska ­tamponger innehåller det cancerframkallande bekämpningsmedlet glyfosat, ­väcktes frågan om hur det egentligen ser ut i Sverige. 

Råd & Röns test av 15 tamponger visar att rädslan för farliga kemikalier är överdriven. Vi har testat om de innehåller en rad olika kemikalier som kan vara bland annat cancerframkallande och hormonstörande. Vi hittade små rester av ett ämne som bildas under blekningsprocessen i samtliga produkter, men i så låga doser att det inte är farligt. Mer anmärkningsvärt är att vi hittade spår av bekämpningsmedlet glyfosat och dess nedbrytningsprodukt AMPA i den ekologiska tampongen från Natracare.

– Ingen vet hur farligt det här ämnet är, och Natracare har inte fått bottenbetyg eftersom vi inte kan säga att ämnet i de nivåer vi har hittat är skadliga. Däremot har vi gjort en hårdare bedömning just för att tampongerna är märkta som ekologiska, säger Anna Edberg, projektledare för testet.

Utöver kemikalie­analysen har vi även testat funktion. Majoriteten av alla tamponger som säljs i ­Sverige kommer utan applikator, i testet är det endast Tampax och Natracare som har det. I andra länder är tamponger med applikator det vanligaste. 

Den viktigaste funktionen är så klart uppsugningsförmågan. Den ska inte vara så stor som möjligt, eftersom det kan leda till torrhet och ökad risk att drabbas av den så kallade tampongsjukan (toxic shock syndrome) på grund av att man använder tamponger med större uppsugnings­förmåga längre. Det laboratorium vi anlitade menade att 80 procent av alla kvinnor skulle klara sig med en tampong med uppsugningsförmågan "två droppar" utan att det skulle bli läckage om man byter regelbundet, men att många använder tamponger med högre uppsugningsförmåga.

Rekommendationerna för hur ofta man ska byta varierar mellan olika märken, en del säger att man inte ska ha en tampong inne längre än fyra timmar, medan en del säger åtta timmar. 

Alla produkter i testet får bra betyg för sin uppsugningsförmåga. Tampongerna från Apoteksgruppen och Ellen suger upp något mindre än de ska enligt standarden.

– Vi har inte gjort ett stort avdrag för detta, då det är bättre att de suger upp för lite än för mycket, säger Anna Edberg.

Vi har även testat hur mycket fibrer som tampongen lämnar efter sig. De flesta produkter i testet har inga problem med det, förutom Libresse.

– De tampongerna släppte ifrån sig 9,1 ­milli­gram fibrer, så det blir en del kvar. Det är något fel i produktionen om det lossnar så mycket. När så mycket fibrer lossnar innebär det en risk för att det kan bli en bakteriehärd, och även att kemikalier blir kvar längre i kroppen, säger Anna Edberg. 

De allra flesta tamponger är gjorda av bomull eller rayon, och har ett syntetiskt ytskikt för att minska ludd. Renée Voltaires tamponger är de enda som inte har något extra ytskikt. Företaget har ändå lyckats göra en tampong som inte släpper ifrån sig ludd eller fibrer.

Tampongsnörets dragstyrka har testats i vått och torrt tillstånd. Alla tamponger klarar det testet galant, och snöret håller för att dras i med en styrka på flera kilo.

I testet har vi enbart testat funktion och kemikalieinnehåll. Vi har alltså inte testat ifall den probiotiska tampongen Ellen, som påstås ge bra bakteriebalans i underlivet, verkligen har den funktionen.