Virke med dåligt rykte

Det hamras och sågas i trädgårdar och på lantställen – nya altandäck, sandlådor och pall­kragar ska byggas. Då köper många hemma­snickare slentrianmässigt tryckimpregnerad furu, men en del oroar sig över eventuella ohälsosamma egenskaper.

– Vi kan inte se att det har några direkta hälso­risker. Men tryckimpregnerat har en historia: Förr innehöll det ofta arsenik och krom, som är betydligt giftigare och därför hade det en helt annan problematik än dagens produkter. Då hade tryckimpregnerat virke ett förtjänat dåligt rykte. Men i dag är till exempel arsenik förbjudet i träskydds­medel, så impregnerat virke är inte längre samma produkt som det var förr, säger Johan Helgesson på Kemikalieinspektionen.

Det tryckimpregnerade virket som vi konsumenter kan köpa i dag är i stället tryck­impregnerat med kopparsalter. Det är samma ämnen som finns i båtbottenfärger för algbekämpning. Koppar är en livsnödvändig metall för både människor och natur, men i för höga halter är det giftigt för vattenlevande organismer.

– Det finns koppar i väldigt mycket, till exempel i vattenledningar och tak. Utifrån det perspektivet är inte mängden som finns i tryckimpreg­nerat virke särskilt stor. Men urlakningen av koppar är en belastning på miljön, så vi ska inte använda tryckimpregnerat när det inte behövs, utan fundera över behovet, säger Johan Helgesson.

Till sandlådan, som kanske bara ska hålla några år, räcker det med obehandlat virke. Men om du ska bygga en altan som är utsatt för regn, och där hållfastheten kan påverka säkerheten, är tryck­impregnerat ett vettigt alternativ. När det gäller pallkragar som du vill odla grönsaker i är rekommendationen fortfarande att inta försiktighetsprincipen och använda obehandlat virke.

– Har du fått tag på en pallkrage som är ­impregnerad kan du använda den men lägga plast eller liknande så att jorden inte ligger mot träet, säger Johan Helgesson.

Urlakningen av koppar från tryckimpregnerat virke är mycket begränsad, cirka 5–15 procent under en livstid på mellan 20 till 40 år, enligt Nordiska Träskyddsrådet (NTR).

– Impregneringen är ju tänkt att stanna kvar i träet för att man vill behålla rötskyddet, säger Mikael Westin, generalsekreterare på NTR.

Han betonar också hur lite koppar som finns i virket efter tryck­impregneringen.

– En impregnerad tallbräda i NTR AB-klassen, och i dimensionen 28 gånger 120 millimeter, innehåller ungefär sex gram koppar. Det är mindre än ett kopparmynt, säger han.

Om du inte vill använda tryckimpregnerat virke finns det en del andra alternativ, till exempel värmebehandlat och kiselimpregnerat virke. Men då blir det också mycket dyrare och ofta med en kortare livslängd.

LÄS ÄVEN: Nytt träskydd omtvistat

Problemet med många av de ­alternativa ­träskyddsmetoderna är att de inte har funnits så länge att vi vet hur länge virket håller sig friskt utan rötskador. Det tryckimpregnerade virkets hållbarhet har testats både i ­laboratorie- och ­fältförsök sedan slutet av 1940-talet.

Du kan också välja andra träslag som har ett eget naturligt motstånd mot röta, till exempel ek. Men även här kommer du upp i helt andra ­prisklasser. 

Kärnveden, den innersta delen av tallen, är också mer tålig mot röta, till skillnad mot nästa skikt, splintveden. Tallar på mager mark växer långsamt och bildar mer kärnved. Men dagens ­tallar växer snabbt, får glesare årsringar och har mer splintved.

Anders Friström på Naturskyddsföreningens tidning Sveriges Natur menar att frågan om tryckimpregnerat virke hänger ihop med att virkeskvaliteten i dag är så mycket sämre än förr.

– Vi är mer hänvisade till tryckimpregnerat, eftersom det nu för tiden knappt går att få tag på bra, tätvuxet virke. Jag kan ägna en hel dag på brädgården för att hitta en enda bra bräda, rak, med täta årsringar och mycket kärnved. Men det finns nästan ingen skog kvar med hög timmer­kvalitet. Övergödningen och kalhyggesbruket gör att träden växer för fort, säger han.