Robert Collin: Att tro på elbilen är som att tro på Gud

I Norrtälje där jag bor tror Miljöpartiet att folk tänker nöja sig med en halv bil per hushåll. Därför byggs inte bilinfrastrukturen ut lika mycket som de nya höghusen. Inte alls, faktiskt.

Varenda grön plätt. Vartenda andningshål bebyggs med bostadsrätter i nya höghus. Det ena högre än det andra. I den gamla skärgårdsstaden. 

Före valet twittrade en av partiets lokala förgrundsfigurer om bilfria miljözoner, för att inte “förgifta våra barn och gamla”. (Norrtälje har inte varit i närheten av några gräns­värden för dålig luft. Aldrig någonsin.) Men nu blir gatorna smalare så de få fotgängarna får mer plats. Och luften blir ju snarare sämre. Att bromsa ner och krypa fram i gångfart på låg växel, för att sedan gasa upp till femtio igen är inte så lyckat om man vill minska förbrukningen. 

Men hur ser framtiden ut? Ska vi klara oss med en halv bil per familj? Och den där halva bilen, vad ska den drivas med? Elmotorer och batterier? I varje fall inte med diesel. Eller?

Jag köpte själv en ny bil i vintras. En med diesel­motor. Bilen tankas uteslutande hos den mack som säljer diesel tillverkad på skogsråvara. Alltså ingen fossil diesel i tanken. Inga fossila avgaser som påverkar klimatet.

Ändå detta märkliga hat. Ett hat som särskilt riktas mot den motortyp som är så extremt snål på bränsle. Och så väl utvecklad och utan barnsjukdomar. Med avgasrening enligt det senaste lagkravet Euro6 släpper bilen knappt ut några partiklar och mycket lite kväveoxider. 

Jag vet, det finns varken produktionskapacitet eller skogsråvara att ersätta all fossil diesel som används på jordklotet. Om det är ett problem? Kanske. I dag.
Är elbilen, som enligt politikerna ska ersätta alla bensin- och dieselbilar inom något årtionde, lösningen?

Om vi börjar med laddinfrastrukturen – hur många laddstolpar finns det? Hur många bilägare kan ladda på gatuparkeringen utanför flerfamiljshuset?
Minns ni parkeringsautomaterna förr, en vid varje p-ruta? Så måste det bli igen, men med laddstolpar. Vem ska betala infrastrukturen? Och vem ska fixa strömmen? Tiotusentals nya vindkraftverk? Bygga ut de orörda älvarna? Behålla och bygga ut kärnkraften? Eller köpa gas från Ryssland eller kolkraft från Tyskland (ja, det är kanske lösningen)? För den elproduktion vi har i Sverige i dag räcker inte på långa vägar.

Många förespråkar vätgas och bränsleceller. Absolut. Då slipper vi några miljoner laddstolpar. Men elen måste ändå produceras på något sätt. För vätgas kräver också elektricitet.

Jamen, Miljöpartiets tro på den halva bilen per hushåll? Det kanske är lösningen? Men det kräver en extrem satsning på kollektivtrafiken OCH att vi ändrar våra resvanor. I storstäderna kanske det går att ersätta bil med buss, tunnelbana och cykel. Men glesbygden måste tömmas på folk så gott det går och järnvägen måste ändå rustas upp för att förbinda de landsortsstäder som inte kan läggas ner.
Om du funderar på att byta bil, ska du välja en ny som går på diesel, bensin, eller el med batterier eller vätgas? Jag har inte en susning! 

I går var det etanol. I dag elbilar. Att tro på el­bilen är som att tro på Gud. Det är inte grundat på vetenskap. Utan just på tro. I alla fall de närmaste tio, tjugo åren. Tills det blivit ordning på koboltbrytning i Kongo och bilarna fått bättre räckvidd.

Robert Collin är bilreporter på Aftonbladet, nu aningen ­pensionerad, utan att riktigt erkänna det.

Detta är en krönika vilket innebär att de åsikter som uttrycks är skribentens egna.