Hoppa till innehållet

Agneta Elmegård: Sminkbranschens smutsiga baksida

Krönika ur Råd & Rön nummer 10, 2017.

Publicerad

För några år sedan började jag intressera mig för ingredienser i skönhetsprodukter. Ju djupare jag grävde, desto smutsigare blev jag. Necessären blev skitigare och skitigare. Badrumsskåpet blev en tickande bomb fylld med krämer, schampon och sminkprodukter av oklart ursprung och innehåll. Det belastade mitt samvete. Ren på utsidan stämde inte överens med ren på insidan. Alls.

Vad jag upptäckte var att kvinnor och barn på andra sidan jordklotet betalar ett högt pris för att vi ska kunna piffa och bli fina. Många gånger vet vi inte ens om att det är så här.
Svensken använder i genomsnitt fyra till tolv kroppsprodukter per dag och skönhetsbranschen i Sverige om­sätter 14 miljarder kronor per år. Det är dags att börja prata ursprung, råvaror, barnarbete, tveksamma arbetsmetoder och illegala avverkningar av urskog. Mycket som sker i piffandets tjänst är sällan på rätt sida av etiken.

Ta en titt på innehållsförteckningen till din ögonskugga och din underlagskräm. Sannolikheten är hög att de innehåller mica, ett mineral som används i makeup för att ge skimmer. Förra året kom en rapport från Terre des Hommes (TDH) i Holland som slog larm om att 20 000 barn användes som arbetskraft i micagruvor i Indien. Barn som förhindras att gå i skolan, behandlas som slavar och blir förgiftade av mineralerna.

Applicerade du hudkräm i morse? Läppbalsam? Deodorant? Troligen innehöll de palmolja. Det är den mest använda oljeingrediensen i hudvård. Har du tur är palmoljan producerad på certifierade odlingar där arbetsmiljön och naturpåverkan är strikt reglerad. Har du otur är din produkt gjord på fulpalmolja, levererad av Wilmar, världens största palmoljeproducent. Enligt Amnesty International använder företaget sig av barnarbete, bryter mot de mänskliga rättigheterna, skövlar regnskog i Indonesien och bryr sig föga om de barn som mist sina föräldrar som dött för att de har spridit insektsgift utan munskydd. Wilmar förser i stort sett alla världens kosmetikjättar med palmolja.

Förr pratades det en hel del om blodsdiamanter. Diamanter som bröts i oroshärdar och såldes för att finansiera väpnade konflikter. Det tog ett tag innan världen fattade vad som pågick. Vad hände när det uppdagades? Företag började arbeta fram metoder för att spåra var diamanterna kom från. De blev så bra på det att de till och med kunde spåra gruva, land och geologisk ådra. Skönhetsbranschen står inför ett omfattande arbete med att källsäkra sina råvaror så att medvetna konsumenter inte överger favoritprodukterna i hyllorna. 

Men det finns hopp. Ganska nyligen skrev Unilever, tillsammans med 21 andra stora producenter, på avtalet ”Responsible mica initiativ” som tar ansvar för en hälsosam micabrytning i Indien. Och fler och fler köper palmolja från säkra odlingar i Malaysia.

Medan de stora skönhetsbolagen behöver arbeta med att rensa upp i de egna leden kan vi som medvetna konsumenter göra mycket. Lär dig namnen på ingredienser med tveksamt ursprung. Gör aktiva val och uppmärksamma inköpare på olägenheter. Leta ursprung på företagens hemsidor och ställ frågor. Köp närproducerat från små aktörer. Ekologiska märken brukar vara noga med ursprung även om det naturligtvis finns undantag. Visa att du bryr dig. Ditt val kan göra skillnad för en människa – på en annan plats på jorden.

Agneta Elmegård är journalist på Aftonbladet och bloggar på Skönhetsredaktörerna.se.

Agneta ElmegårdHär är mitt...

... bästa köp: Min el­cykel som jag ropade in på auktion för fem år sedan. Jag flyger fram i alla väder.

… sämsta köp: Ett par volleybollknäskydd av känd tillverkare som gick sönder under första träningen. Jag orkade aldrig reklamera dem.
… drömköp: En resa till Svalbard. Jag vill åka dit och plåta.