Grisöron – test

Torkade grisöron säljs i mängder och finns i olika sorter, från miniöron till XL-storlek. De säljs i djuraffärer, livsmedelsbutiker och till och med i sportaffärer, i påsar eller lösvikt. Och de är inte billiga; i klass med den dyraste oxfilén. Öronen i vår undersökning hade ett kilopris på ungefär 200– 475 kronor.

Vi har med hjälp av Statens Veterinärmedicinska anstalt, SVA, analyserat bakterieförekomsten i grisöronen. I tre av de 22 öronen hittades salmonellabakterier, i två hittades ESBL-bakterier.

– När vi köpte grisöronen försökte vi få reda på vilket land de kom ifrån, men det var ingen butik som kunde svara på det, säger Råd & Röns testansvariga Anna Edberg.

Vissa butiker kontrollerade leveransen och sa att grisöronen kom från Sverige. Men det innebar bara att de köpt öronen från en svensk leverantör, inte att de var svenska.

Restaurangmat och djurfoder

Det handlas med grisöron kors och tvärs mellan olika länder. Sverige och Danmark exporterar exempelvis grisöron till Kina. Där anses öronen från våra grisar vara en delikatess och äts på fina restauranger, medan vi importerar öron som hundgodis från flera asiatiska länder.

Alla importörer och svenska tillverkare av grisöron som djurfoder ska vara registrerade hos Jordbruksverket och kontrolleras regelbundet.

– Under 2014 kommer vi att förstärka våra provningar av tuggfoder för sällskapsdjur, säger Klara Eskilsson på Jordbruksverkets enhet för foder och hälsa. Detta beror på att sådant foder är en av de produkter där vi hittat mest salmonella.

– Salmonella har hittats både vid våra provtagningar och vid tillverkarnas egenkontroller, säger Klara Eskilsson.

Grisöronen analyserades på Statens Veterinärmedicinska anstalt. Foto: Mikael Propst

När Råd & Rön köpte in grisöron fann vi att flera förvarades i öppna behållare i livsmedelsbutiker.

– Det känns märkligt att de får säljas på detta sätt, säger Råd & Röns testansvariga Anna Edberg, särskilt nu när vi vet att de kan finnas salmonellabakterier på dem. I de butiker jag besökte fanns inte heller någon tång eller annat redskap att plocka öronen med.

Salmonellabakterierna är luriga. Om man får i sig tillräckligt många salmonellabakterier kan de ge upphov till sjukdom, framförallt i form av diarré. Men hundar kan också få i sig och utsöndra bakterierna en tid utan att bli sjuka.

Bakterierna kan finnas på ett enda eller alla öron i en påse, och mängden bakterier varierar säkerligen också mellan olika öron. Särskilt viktigt är det förstås att du inte plockar i grisöronen och sedan tar i andra livsmedel utan att tvätta händerna emellan.

Hamnar bakterierna i ett livsmedel där de får tillfälle att växa till kan även små mängder bli tillräckligt för att orsaka sjukdom. Låt inte heller småbarn komma åt grisöronen!

En riskprodukt

– Grisöron lyfts fram som en riskprodukt för hundar i vissa utländska texter, säger veterinär Julia Österberg på SVA. Vi vet ju att salmonella är vanligt förekommande i många länder, till exempel i Asien, varifrån de flesta grisöron troligen importeras. Mycket få hundar diagnostiseras dock med salmonella i Sverige, och då vi inte sett någon koppling mellan grisöron och salmonella hos hundar eller människor har vi inte tillräckligt på fötterna för att generellt avråda från att ge grisöron till hundar. Jag har själv en jaktlabrador som gärna äter grisöron ibland.

– Hur hunden påverkas av salmonellabakterier beror inte bara på dosen den får i sig utan varierar också från individ till individ. En frisk och stark hund kanske inte blir sjuk ens av en hög dos salmonellabakterier, medan en gammal och svag kan bli riktigt dålig.

Grisöron innehåller mycket fett, och man ska inte ge sin hund för många per vecka, då finns det risk att hunden går upp för mycket i vikt. Dessutom kan det höga fettinnehållet ge problem i form av diarré hos hundar med känslig mage.

Vi tog tre stickprover och analyserade fettinnehållet i dem. I samtliga fall visade det sig att fettprocenten var högre än vad som angavs på förpackningen. På Favoriter från Naturligt hundtugg angavs exempelvis 9,20 procent fett i innehållsdeklarationen, i verkligheten var den 26,5 procent. De flesta grisöron innehåller runt 25 procent fett. På en förpackning, Grisørestykker från Dog’s nature, angavs ett fettinnehåll på hela 48,3 procent, något som vi ställde oss tvivlande till. Det är inte rimligt att nära hälften av ett öra skulle bestå av fett.

Anna-Lena Ström, konsumentvägledare på Sveriges konsumenter, har stött på ett annat problem med grisöronen. Hon har haft fem hundar, och en av dem älskade grisöron och åt dem gärna. Men när Anna- Lena en dag skulle ta fram ett öra ur påsen kryllade det av små larver på det! Ohyran hade följt med i påsen, och i värmen hemma i lägenheten hade de förökat sig.

– Det var sista gången jag köpte grisöron, säger Anna-Lena Ström. Jag är med i en hundklubb, och där finns det två läger, för eller emot grisöron. Men labradoren jag har nu har aldrig fått något. Han får färska morötter i stället.

Förutom analysen av olika bakterier har vi också granskat innehållsdeklarationerna på förpackningarna. Ingen enda uppfyllde EU:s märkningskrav (se faktaruta). Ofta var informationen knapphändig och missvisande, ibland rent felaktig.

Tre sorters öron uppgavs exempelvis innehålla växttråd, trots att några växtdelar inte finns i öronen. Statens Veterinärmedicinska anstalt menar att en del mindre företag inte alltid är medvetna om vilket ansvar man har att sälja säkert foder.

 

 

Till våra prenumeranter: Tabellen ovan är korrekt. I papperstidningen Råd & Rön nr 3-2014 innehåller tabellen tyvärr ett korrekturfel. 

 

Slutsats

Vi har analyserat 22 prover av grisöron, 12 stycken förpackade i påse och 10 stycken lösviktsprover. Testet är en stickprovsundersökning där vi har analyserat förekomsten av salmonella- och ESBL-bakterier. I 14 procent av proverna hittade vi salmonellabakterier, vilket visar att det finns ett problem med salmonella i grisöron som säljs både i påse och i lösvikt. I 9 procent av proverna hittade vi ESBL-bakterier. Ingen av förpackningarna uppfyller kraven på korrekt märkning enligt gällande EU-förordning.

 

Vad innehåller ett grisöra?

Ett grisöra är en ren animalisk produkt och innehåller ungefär 10 procent vatten, 25 procent fett och 65 procent protein. I innehållsförteckningen på några av påsarna fanns även angivet aska, en samlingsbeteckning som används för salter och mineraler.

På tre påsar fanns även ordet ”växttråd”, som är ett mått på förekomsten av växtfibrer. Detta är dock en omöjlighet, eftersom det inte finns något växtmaterial i ett grisöra.

På SVA antar man att detta beror på ett fel i analysmetoden hos tillverkarna; att någon svårlöslig fraktion av fett eller protein ”fångats upp” som fibrer.

Märkningen på påsarna var dålig rent allmänt. Ingen av förpackningarna uppfyllde EU:s märkningskrav fullt ut. Enligt dessa ska djurfoder bland annat märkas med fodertyp, vilket djurslag det är avsett för, analytiska beståndsdelar, namn, adress och godkännandenummer på anläggningen som tillverkat produkten, garantitid och ett telefonnummer till en kundtjänst som är gratis för konsumenter att ringa.

På de öron som såldes i lösvikt fanns ingen innehållsdeklaration på behållarna. Vi kunde inte få säkra uppgifter när vi frågade i butikerna om vilket land något av grisöronen kom från. Det framgick inte heller på förpackningarna.

 

Fakta: ESBL och salmonellabakterier

ESBL-bakterier är resistenta mot antibiotika. Får vi in bakterien i tarmsystemet blir vi inte direkt sjuka, däremot kan vi få resistens – motståndskraft – mot antibiotika. Resistensen kan sedan överföras mellan olika bakterier i vår mage och stannar kvar där. Drabbas vi då av en sjukdom som behöver behandlas med antibiotika, till exempel lunginflammation, kan den bli svår att bota.

Salmonellabakterier kan ge magtarmstörningar i form av diarréer, ont i magen och feber, som kan drabba både djur och människor. Men hundar kan vara infekterade med salmonella utan att bli sjuka. Hundarna smittas via foder eller vatten eller kontakt med avföring från andra infekterade individer. Bakterierna måste upphettas till minst 72 grader för att de ska dö.

De påverkas inte av kyla, så det hjälper inte att förvara grisöronen i kyl eller frys. Salmonella är en så kallad zoonos, en sjukdom som kan smitta mellan djur och människor. God hygien är därför alltid viktig i umgänget med djur och deras avföring, även dem som verkar friska eftersom de kan bära på smittan ändå. Ger du din hund ett grisöra samtidigt som du lagar mat kan salmonellabakterierna sprida sig till dina livsmedel.

Tvätta därför alltid händerna noga när du tagit i grisöronen, och förvara öronen i tillsluten påse eller burk. Om din hund smittas av salmonella är detta anmälningspliktigt enligt zoonoslagstiftningen. Veterinären är skyldig att anmäla sjukdomen till Jordbruksverket och länsstyrelsen.