Odling med besk bismak

Långa arbetsdagar, låga löner, bristande hälsovård, miljögifter – listan på problem i Costa Ricas ananasodlingar är lång. För det är därifrån den kommer. Hela 84 procent av all ananas som säljs i världen produceras på plantager i Costa Rica.

För tre år sedan gjorde den globala konsumentorganisationen Consumers International, CI, en undersökning av ananasproduktionen i Costa Rica. Då konstaterade man att prispressen i Europa och USA gjorde att producenterna inte höjde lönerna, inte kunde erbjuda arbetarna långtidskontrakt och inte investerade i hållbar produktion.

Nu har CI gjort en uppföljning, och det visar sig att utvecklingen stått still och i vissa fall gått bakåt.

– Det är helt orimligt att en så liten del av priset för ananas går till arbetarna på plantagerna. Consumers Internationals undersökningar visar på grova brott mot grundläggande rättigheter för arbetarna och en total avsaknad av socialt ansvarstagande hos de berörda företagen, säger Jens Henriksson, internationell sekreterare på Sveriges Konsumenter.

I svenska butiker kostar en ananas 15–25 kronor styck. Ofta säljs den till ännu lägre extrapris. Men hur mycket går tillbaka till dem som utför det tunga skördearbetet? 41 procent går till handeln, 38 procent till de multinationella grossisterna och leverantörerna, 17 procent till plantageägarna och 4 procent till arbetarnas löner.

Och värdet av exporten sjunker i takt med inflationen i Costa Rica. För två år sedan behövde man producera tio lådor ananas för att betala en arbetare, nu behövs mellan 15 och 18 lådor. CI har intervjuat arbetare på plantagerna som vittnar om hur reallönerna sjunkit.

Medan levnadskostnaderna per månad har ökat med 30,65 procent sedan förra undersökningen har lönerna gått upp med 6,1 procent. Många anställs på bara tre eller sexmånaderskontrakt, beroende på skördesäsong, och kan aldrig komma upp i en hel årslön.

Arbetarna får bekosta utrustningen

Skördearbetet kräver skyddsutrustning som glasögon, handskar, stövlar och solhattar. På flera plantager får arbetarna betala dessa själva, liksom arbetsredskap som de stora knivarna som används för att skära loss ananasfrukterna.

Förutom det hälsovådliga arbetet i det varma klimatet riskerar arbetarna också att bli sjuka av de bekämpningsmedel som används.

På många håll har vattentäkter nära plantagerna dömts ut av myndigheterna, och dricksvatten körs ut i tankbilar.

Även om de stora producenterna som Dole, Del Monte och Chiquita säger att fackföreningar är tillåtna visar verkligheten att fackets möjlighet att verka är begränsad. Flera arbetare som CI har intervjuat vittnar om att företagen har avskedat fackligt aktiva personer.

De uppger också att företagen har drivit antifackliga kampanjer för att skrämma arbetarna från att bli medlemmar. Ett initiativ har tagits av FN:s utvecklingsprogram, Hollands ekumeniska utvecklingsorganisation och Costa Ricas regering för att skapa bättre förhållanden på plantagerna.

Deras gemensamma plattform har diskuterats av 40 organisationer, utbildningsinstanser, företag och livsmedelshandlare, och man har enats om en aktionsplan som förhoppningsvis ska leda fram till nya riktlinjer för ananasproduktionen.

Text: Ingrid Jacobsson

Granskningsansvarig: Ronny Karlsson

Foto: ICRT

"Sluta fokusera på bara pressade priser"

Organisationen Sveriges Konsumenter är medlemmar i Consumers International och arbetar tillsammans med den globala konsumentrörelsen för att främja socialt ansvarstagande företag som en del av en hållbar samhällsutveckling. För tre år sedan granskade Sveriges Konsumenter utbudet av ananas i ett antal butiker i Stockholm. Många såldes då för 5–10 kronor styck.

– Det är ett orimligt lågt pris för en frukt som tar 18 månader att producera, säger Christin Holm, kommunikationschef på Sveriges Konsumenter.

När Sveriges Konsumenter nu besökte 25 butiker fann man att priserna gått upp; en ananas kostar runt 20 kronor. Utbudet av ekologiskt- och rättvisemärkt ananas har förbättrats. Framför allt hittades sådana i Icas butiker, medan Coops och Hemköps butiker oftast bara hade konventionellt odlad ananas.

– Handeln har ett ansvar att informera kunderna om varför etiska alternativ kostar mer och sluta fokusera på bara pressade priser, säger Christin Holm.